Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 3

RE Ae UTVISA ve a STR Save et rn NE righet att besvara den hedervärde talarens fråga. En depesch rörande de senaste händelserna har afgifvits från utrikesministern i Paris till härvarande ambassadör, för att hos H. M:ts regering yrka på sådana åtgärder, som densamma i sin vishet kan finna lämpligt att vidtaga i afseende på denna omständighet; men man har icke påpekat någon viss åtgärd, utan blott understält saken regeringens pröfning. Denna depesch drar jag ej i betänkande att framlägga för parlamentet. (Hör, hör!) Nu vill jag i främsta. rummet gendrifva den beskyllning, som den värde ledamoten gjort franske ambassadören. Grefyve Persigny har hvarken beskylt britiska nationen att hysa sympatier för lönmördare eller att söka gifva skydd åt dylika. Men grefve Persigny har mer än en gång sagt mig, att afseende måste fästas på den retliga sinnesstämning, som i hans fädernesland uppkommit i följd af det senaste mordförsöket på fransmännens kejsare, enär folket på kontinenten, som ej känner våra lagars natur och på oss tillämpar de principer, af hvilka de sjelfva ledas, naturligtvis göra sig förhoppningar, hvilka de, som ha någon kännedom om: vår författning eller vårt lagskipningssystem, väl inse icke kunna tillfredsställas. Den värde ledamoten vill gå den diskussion i förväg, som-mera lämpligt bör ega rum om måndag, då jag ämnar be om tillstånd att:inlemna den bill, hvarom jag redan tillkännagifvit. Men jag tänker ej låta inleda mig -i någon förtidig diskussion öfver denna bill. Då jag föreslår densamma skall jag förklara dess natur och uppgifva de skäl; på hvilka den är grundad. Men jag måste protestera emot den utgångspunkt, som: den värde ledamoten tagit. Han har med anledning af vissa häftiga och taktlösa tal och adresser, som förekommit i Frankrike, ansett parlamentet. på denna grund vara förhindradt att vidtaga åtgärder, hvilka i annat fall parlameniet efter omständigheterna möjligen kunnat finna lämpliga. Jag skulle härvid på den värde ledamoten kunna tillämpa den gamla frågan: Quis tulerit Grachos de seditione querentes? Om någon menniska kan kallas oberättigad att klaga öfver ett häftigt språk och personliga utfall emot främmande länders folk, så är det väl just den värde ledamöten sjelf (högljudd munterhet), som har för vana ätt tillåta sig de mest otyglade skymford emot hvarje lefvande man, vare sig inländsk eller utländsk. (Skratt).. Om det finnes någonting i detta land, hvaröfver vi kunna vara stolta, så är det talets frihet, och detta kommer oss att öfverse med den värde ledamotens utgjutelser. (Skratt). Jag säger derföre, att det skulle vara högst opassande och barnsligt af vår nation, om den, på grund af några häftiga uttryck och adresser i Frankrike i afseende på England, skulle vägra att följa det handlingssätt, som den. kuhde finna. nödigt för detta lands inre styrelse. (Hör, hör). Man måste fästa afseende på franska folkets retade sinnesstämning. Tänkom oss ett omvändt förhållande. Antagom, att från Paris vid mer än ett tillfälle utgått mördare i afsigt att inom detta land söka tillvägabringa samma slags ohyggligheter, som de nyligen i Paris begångna. kulle icke i sådant fall detta lands folk känna den fligaste förtrytelse, och skulle det ej tilläfventyrs deraf kunna ledas utöfver denna höfliga och moderata hållning, som det anser böra leda nationer i derås betraktande af hvad som tilldrager sig i andra länder? Jag säger derföre, jag tror, att huru mycket vi än må beklaga oss öfver eller ogilla dessa häftiga uttryck i Frankrike, så böra vi likväl fästa afseende deruppå. Vi böra taga i betraktande hvad vi sjelfva skulle känna under dylika omständigheter, och icke af något afseende på hvad må kunna sägas utomlands låta oss ledas att afvika från det handlingssätt, hvilket vi för dess egen skull kunna anse rätt att iakttaga. Hr Horsman. Jag har med ganska stor ledsnad åhört min ädle väns anförande (Hör! hör!) Jag är ledsen öfver det sätt, hvarpå han yttrat sig rörande hufvudpunkten i den hedervärda och lärde ledamotens för Sheffield tal, och jag är mycket ledsen öfver det sätt, hvarpå han talat om denne hedervärde och lärde gentleman. :Bravorop.) Jag hade ej ämnat deltaga i denna diskussion, men jag anser oss icke kunna, om vi vilja göra en hvar ledamot af detta hus rättvisa, tillåta, att sådana beskyllningar göras, som i denna fråga, uti hvilken vi alla äro intresserade, blifvit framkastade på ett, i min tanke, ganska ohemult sätt emot den hedervärde och lärde gentlemannen. (Hör! hör!) Han beklagade sig icke Sfver, att personer funnos, som förnärmat nationalkänslan i England. Hvad min hedervärde och lärde vän sade, var, att personer i Frankrike, hvilka stå kejsarens person allra närmast och åtnjuta det största förtronde af honom, men icke personer, som handla sjelfständigt, uppsatt och spridt de bekante adresserna; att franska öfverstar kommo till kejsaren med adresser; att de nådigt mottogos af hooom; att adresserna på ett framstående sätt meddelades i den officiella Monitören, och sprides kring hela Frankrike, för att visa ett lättretligt folk hurudant let språk var, som kejsaren tycktes gilla, då det ramstäldes till honom och angick hans bundsförrandt, äfvensom att vissa Europas folk, hurudana de uttryck varit, som de kunde antaga blifvit begagnade ör att hos Englands styrelse fordra garanti motförnyandet af det brott, för delaktighet hvari franskö regeringen: brännmärkt Englands folk. Hufvudpunkten i den hedervärde ochlärde gentlemannens. klasomål var således, att franska regeringen :-sålunde ingripit det engelska folket, och det var af. detta skäl som -han fäste större vigt vid dessa angrepp, är om de gjorts af enskilta personer. Min tanke är, att hvad min ädle vän yttrade om den hedervärde och lärde ledamotens för Sheffield sätt: att uppträda i letta hus var mera strängt än rättvist. Jag har. ikasom min ädle vän, under många års förlopp sulit i underhuset tillsammans med den hedervärde ock ärde ledamoten för Sheffield, och jag måste bekänna, att jag skulle blifvit på det hözsta öfverraskad. om han i dag uraktlåtit att uttrycka sig på dett: öppna språk, -som karakteriserar honom. Min heder: värde och lärde vän sätter en ära i att gå sin eger räg i underhuset samt-:att göra hvad han anser rätt tan afseende på partiförbindelser och fjettrar. Di an handlat sålunda, har han visserligen ganska ofta ned fulla händer i underhuset strött kring sig utryck af-ogillande; men det kan jag påstå, att vi. om i åratal iakttagit hans uppförande, äro öfvertysade om redligheten i hans afsigter: och renheten i ans bevekelsegrunder (Bravorop), och att ehuruhar cke bekymrar sig om, hvilka fiender han skaffar sig å finnes ingen medlem af underhuset, som har färre ersonliga fiender än min hedervärde och lärde vär Bravorop). Jag anser honom således hafva blifvit lltför strängt behandlad af min ädle vän. Han ha ramstält sina åsigter, öch för dem behöfver inger nnan än han ansvara, Sjelf ryggar han ej tillbaka ör ansvaret, Men att påstå att hans språk oföränlerligen är ett talande exempel på just det, hvaröfer han beklagar sig hos andra, är, enligt min tane, efter den långa erfarenhet jag har af hans hvaren korta eller obetydande bana i underhuset, ickc ättvist. Min ädle vän kan icke påpeka någon handing af den berömde och lärde ledamoten för Shefeld, som sätter en fläck på hans heder (Hör, hör!) tillåten mig iu att yttra ett ord i det ämne, hvar: m fråga är, Min ädle vän yttrade, såsom jag uppattäde det, att en depesch ingått från franska reeringen. Jag Känner icke om denna depesch blifvit esvårad af vår regering, men jag förmodar att om nåndag alla handlingarne skola ligga på underhusrt ord. Jag anser det derjemte önskvärdt, att vi blifn underrättade om Kronans juristers mening i saken Hör, hör!) ty om de instämma i den raening, som nyigen på ett annat ställe blifvit uttalad af höga aukoriteter, då är det tydligt, att den lagförändring, vi ppflordras att i nästa vecka besluta, icke göres nöd ändig genom någon brist i sjelfva lagen, utan af ; V 5 E TRONS PANNA AU