Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 3

de, så kan iske betviflas att Ryssland, lika väl som och mer än de fleste riken, :ännu för några år åt minstone är i behof af freden, Tager man äfven i betraktande Rysslands financiela ställhing, så bekräf tas denna omständighet ytterligare; ty redan i medlet af 1854 syntes endast pappersmynt, (det stod 20 proc. agio mellan pappersoch silfvermynt), och ryska regeringen måste göra stora uppoffringar efter freden för att köpa silfver i utlandet. Sammanräknade antalet trupper, som nu finnas i Europa, är 3,950,000man, med en kostnad af 2,16 millioner francs årligen, och de tunga bördor, hvarmed underhållet af dessa stående härar belasta de europeiska länderna till den grad, att budgeten uti de största staterna visar ett årligen tilltagande detieit, som betäckes med nya lån eller för tillfället med en tillkonstlad uppställning af räkenskaperna, måste nödvändigt öka behofvet af fred, då i alla fall särskilta rustningar måste göras och nya millioner i 1lån, med påföljd af nya bördor för deskattdragande upptagas vid minsta skymt af krig. Detta förhållande, allmänt för det öfriga Europa, är ingalunda mindre för Ryssland, som i början af sista kriget gjorde flera fåfänga ansträngningar för att erhålla lån, inaan det slutligen lyckades i Holland och Hamburg, hvilket lån dock kostade betydligt. I alla dessa omständigheter ligger en anledning, hvarfore äfven hos den ryska regeringen behofvet af fred måste göra ig mäktigt gällande. Men en ännu mäktigare im ouls dertill finnes i det kända förhållande, att den idle monark, som för närvarande sitter på Rysslands oron, har sökt och söker att rikta sin politik så mycket som möjligt från den gamla eröfringspolitisen till eröfringar inom landet genom näringarnes :yftande, genom uppoffringar åt friheten och anstal:er för folkets upplysning. Ryska nationen är ock i ;ch för sig sjelf; såsom bekant, en fredlig nasion: att den instämmer i sin kejsares önskningar i afseende på fredens bibehållande, att den går howom till mötes i det bemödande, som göres för volkets inre utveckling och fredspolitiken, det synes if den beredvillighet, hvarmed adeln i de flesta provinser har motsvarat kejsarens önskningar rörande fegenskapens upphörande. Men detta sociala omskapningsverk. är så stort, att när man dertill tager i betraktande den kända svårigheten med rekryteingarne, hvilka äro den ryska allmogens förskräckelse, så ligger äfven deri en ökad anledning hvarföre Ryssland, under det födsloarbete, hvari det au är inbegripet för sin inre utveckling, måste undvika de våldsamma ansträngningar, som dessa rekryteringar medföra. I en af destatistiske författares arbete, som jag nyss citerat, finner man äfven huru det under sista kriget förhöll sig med rekryteringen. mom 20 månader egde följande rekryteringar rum: den 10 Febr. 1854 9 på 1000 i vestra provinserna, 9 Maj 9 i östra 7 Sept. 10 i vestra 13 Dec; 10. o i östra 10 Febr. 1855 13 i 18 guvernementer 31 Maj , 12 anal 13 o i de öfriga, 17 Okt. 6 Mäj 12 b i de vestliga, 15 Okt. 10 i de östliga provinserna. Det är bekant till en del hvarifrån behofvet af dessa våldsamma rekryteringar härledde sig; de förorsakades nemligen af de oerhörda förluster ryssarne ledo under marscher och derom man läste uppgifter i utländska tidningar, som väl till en del kunna dragas i tvifvelsmål; men man har likväl sett, att till och med ryska författare, som på senare tider fått mera frihet att yttra sig öfver inre förhållanden, deri instämma. Så har t. ex. statistikern Tengoborski, enligt citation af tyska statistiker, vitsordat, ätt af 400 rekryter, som afsändes från en ort vid Dniepern, anlände blott 78 till Kiew. Det är klart att rekryteringen, hvilken, såsom man vet, i sig sjelf väcker motvilja hos den ryske bonden, skulle under sista kriget blifva förhatlig genom det stora antal, som uttogs af befolkningen, och blifva det ännu mycket mera genom de berättelser, som trängde illbaka till provinserna om det elände, hvari deras amiljemedlemmar, deras söner och bröder till en stor lel förgingos. Utaf alla dessa förhållanden är det ör mig klart, att ryska regeringen måste hafva de största anledningar att under de nästföljande åren cke utan de mest trängande skä!t bryta freden. Men ifven andra anledningar härtill finnas i de stora ensagementer, som er regeringen ingått, och de öretag, som äro påbörjade för att åstadkomma inre kommunikationer. Denna eröfring inom landet kan isserligen med tiden blifva farlig för dess grannar, nen för oss svårligen ännu på några år, om icke senom särskilt förvållande å vår sida. (Foörts.)