Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 3

son och Anders Gudmundsson. Den end esom yttrade sig för bifall till utskottets förslag var Hedström. Anförande af herr L. J. Hjerta hos ridderskapet och adeln den 6 Februari, f. m:, 1 frågan om anslag till Stockholms bofästande. Att uppträda med anmärkningar mot den väckta motionen och utskottets betänkande i denna fråga, rörande hvilken man har anledning tro, att ridderskapet och adeln redan förut bestämt sig — en fråza, der flera talare hafva vädjat till känslan hos rikets första stånd,, hvilket stånd för öfrigt till:en så stor del består af militärer, som med en naturlig förkärlek skola omfatta allt hvad som hörer till deras yrke och dess utbildniug— detta kan utan tvifvel synas förmätet af den, som på intet sätt är invigd i det tekniska eller strategiska af. detta ämne. Då jag detta oaktadt önskar framställa några anmärkningar mot det resultat, hvartill utskottet kommit, ber jag derföre att få förutskicka, det jag icke vill ingå i undersökning om riktigheten: af de allmänna satser, som, vare sig motionären eller chefen för landtförsvaret eller utskottets knappa majoritet, uttalat för att bevisa fördelen af hufvudstadens befästande med hänseende till det läge den innehar mot vår östra granne, och dess naturliga position i strategiskt afseende såsom nyckel till hela Mälaredalen. Tvärtom må allt detta förutsättas ega sin fulla riktighet; jag går ännu längre och medger det vara i sin ordning, att regeringen tagit frågan om Stockholms befästande under öfverläggning; att den nedsatt en komitå och att denna komite afgifvit ett arbete så fullständigt, att det kan i tid pröfvas, när man vill börja befästningen; men mig förefaller frågan för närvarande endast vara den, huruvida det är nödvändigt att begynna en sådan befästning i detta ögonblick, innan hvarken regering eller ständer haft tillfälle att ingå i nägon pröfning af planen för arbetet i dess helhet, och innan man egentligen känner betydligt mera än att en sådan plan är å bane. Vid början af denna riksdag ansåg regeringen sjelf arbetets företagande nu icke såsom en nödvändighet. Jag tillhör icke dem — jag har redan vid föregående riksdzgar mer än en gång yttrat min åsigt i detta afseende — jag tillhör icke dem som vilja underkänna rikets ständers befogenhet att besluta vare sig i anslagseller organisationsfrågor derföre, att regeringen icke framkommit med förslag derom. Det ligger, efter min tro, antingen en känsla af oförmåga eller något af de obotfärdiges förhinder hos representationen deruti, att ovilkorligt vilja skjuta ifrån sig pröfvandet af nya id6er, nya frågor, blott derföre att regeringen icke först omfat-Å: tat dem. Man bör i denna punkt hafva något öf-å: verseende med regeringen, ty: dess ledamöter äro, ) efter det sätt hvarpå förvaltningen hos oss är inrättad, så upptagne med en mängd kuranta mål, att de hafva anspråk på, det icke alltför stora fordringar göras i afseende på de ärender, som röra allmänna författningar och statsinrättningens organisation, så att de väl behöfva den ledning som ständerna kunna gifva, sådan den ock må vara. Jag vill således icke underkänna det beslut, hvartill utskottet i denna fråga kommit, blott på den grund att regeringen icke framstält förslaget härom, ej heller förklara saken aksolut onödig. En sådan invändning vore ock till en viss grad undanröjd, då chefen för landtförsvaret i dag understödt utsk:s hemställan, ehuru man äfven naturligt kan förklara detta så, att det synes vara svårt för en chef för landtförsvaret, att, när ett utskott föreslår medels anvisande i och för ett befästningsarbete, säga å regeringens vägnar: Vi bry oss icke om det der, vi vilja icke att det nu skall beviljas.. Men jag ber att få framställa några skäl, hvarföre det anslag; som nu är tillstyrkt och hvilket i all händelser endast kan betraktas såsom en mindre betydlig handpenning på hvad som framdeles komma skall och Hvars belopp man icke känner, enligt mitt omdöme bör kunna uppskjutas åtminstone till nästa riksdag: Först vill jag likväl anmärka, att likasom man vet det byggmästare gerna bygga hus; — likaså vilja fortifikations-officerare både för egen heder och nytta, och af nit för den sak; som otgör deras specialitet, gerna bygga fästningar. Vid sådana tillfällen må det icke förtänkas, om kärleken till yrket ikläder sig skepnaden af kärlek till fäderneslandet, helst när fråga är om en sak, hvars nytta ifrån vissa synpunkter icke kan bestridas. Den omfattas då af dem, som höra till yrket, med en entusiasm, som genom bearbetningar åstadkommer en mäktigt verkande impuls: äfven på oinvigde. Jag hänskjuter till utskottets ledamöter, huruvida icke en sådan driffjeder varit med vid öfverläggningen om den ifrågavarande saken och egentligen utgjort en anledning till att detta anslags beviljande just nu blifvit tillstyrkt. s För att öfvergå till de skul, hvilka tala för att detta anslag må uppskjutas åtminstone under den korta tiden till kommande riksdag, så lärer väl hvar och en medgifvg, att behofvet ar Stockholms befästande icke egentligen kan behöfva ifrågakomma annat än med afseende å försvaret mot vår östra granne. Frågan är således: Månne någon rimlighet förefinnes, att Sverge under närmast påföljande år har att befara en öfverrunipling från! den östra grant S . 1 aen? Dervid torde först böra tagas i betraktande den ställning, hvari Ryssland befinner sig efter kriget och de uppoffringar detta förörsakat, och seder: I mera de förändrade utsigter som, till någon del åttninstone, synas hafva öppnat sig inom nämda vidsträckta rike iföljd af den tronförändring, som der egt rum och efter den nuvarande sjelfherrskarens tillträde till regeringen. Enligt sammahstämmande statistiska notiser, hvil7 ka man igenfinner i statistiska arbeten af Leon Faucher, baron v. Reden och Kolb, hafvå, utom de vanliga utgifter, som de stående armeerna i Europa förorsaka, de särskilta kostnadernåför. orientaliska kriget uppgått till en summa, i francs räknadt, åf 6200 millioner, hyaraf 4800 millioner måst uppta.i gas såsom lån, Det tordeicke vara utan intresse att ). citera. hvad som häraf, enligt uppgift, belastar). hvarje land särskilt, nemligan: i Storbritannien 1950 millioner francs; hvaraf upplånte 1510; Frankrike 1600 mill., hvaraf upplånta 1580; d Turkiet 700 mill., hvaraf upplånta 150; ; Sardinien 60 mill;, alla lånade; få Ryssland 1200 mill., hvaraf lånade: 800; SE samt öfriga makter, som ej deltagit i kriget, förr rustningar: Österrike 600 mill., hvaraf upplånta 600; Preussen 79 D 75. De mindre tyska staterna: Båyern, Wirtemberg, Hannover, Baden, Darmstadt, Cassel, Oldenburg m. : fl., tillsammans 40 millioner, hvaraf lånade 30. g De nordiska rikena: Sverge, Danmark och Norge, k samt Holland och Belgien 10 millioner. Uti denna dista har Ryssland, såsom jag nämt, del för 1200 mill, hvaraf 800 skuld; hvilket gör en årlig tillökning i beskattningen af minst 48 millioner ! francs eller nära, 36 mill. rdr rmt. Detta kan sägas vara en småsak för ett så stort rike; men besinnar fö man att skuldsumman med den föregående skulden fö uppgår till 900 mill. silfverrubel eller 2530 mill. rdr å 2t rmt, hvarpå årliga räntan går till 150 mill. utom kd amortissement, får saken ett annat utseende. Uti dessa kostnader, säger en af de statistiske förfat-Å är tare, hvarur förestående uppgifter äro hemtade, af-Å oc ses icke de till antalet oberäkneliga uppoffringar, som fär träffat enskilte i södra Ryssland, och de lidanden, be som under kriget drabbat näringar och handel. Anva talet af de soldater, som i följd af detta krig om-Jaf kommo på slagfältet eller i lasaretterna, är ej möj-Åsk ligt att uppgifva, eller de som hemkommit med en sa förstörd helsa och förgåtts i fattigdom och elände, lsi 2,