Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

En märklig taxeringsfråga. En ganska vigtig principfråga, på hvilken tidningen Dalpilen först fästat vår uppmärksamhet, har nyligen blifvit understäld Kongl. Maj:ts pröfning genom .finansdepartementet, för hvilken vi anse oss destohellre böra redogöra, som den företer ganska märkliga bevis på bristfälligheten af våra beskattningsmetoder samt på det förföljelseoch utätningssystem, som understundom sättes i verket at kotterier i landsortsstäderna. Förhållandet är i korthet det, att en värdshusidkare i staden Falun, Theodor Lindstein, som före tillkomsten af 1855 års förordning angående beskattningen å utskänkning och minutering af bränvin var taxerad till högst 30 rdr bko, vid derefter följände taxering s. å. debiterades till en skatt af 2500 rdr samma mynt, likväl med förklarande af taxeringskomiten, att om han ville förbinda sig att inskränka sin utskänkningsoch minuteringsrätt till endast destilleradt bränvin jemte andra destillerade drycker, han endast skulle taxeras till minimlafgiften eller efter S00 kannor till 200 rdr bko, men om deremot han i täflan med stadens utskänkningsoch minuteringsbolag ville utöfva en oinskränkt (d. v. s. hans lagliga utskänkningsrätt) han taxerades för 10.000 kannor. I denna taxering inträffade äfven det märkliga, att de trenne handlande, hvilka i Falun å borgareståndets vägnar deltogo i taxeringskomiten, hrr Krey, Wailin och Hammar, sjelfva voro delegare uti nämde minuteringsbolag och således hade allt skäl att söka förekomma täflany, Hr Lindstein anförde besvär hos pröfningskomiten. som neåsatte beloppet efter 8000 kannor, hvarefter det genom kammarrättens, af Kongl. Maj:t faststälda utslag med undanrödjande at det utaf taxeringskomitn stadgade alternativ ytterligare minskades efter 4000 kannor till 1000 rår bko. Det oaktadt fullföljde taxeringskomiten sin en gång uppgjorda plan och gick vid 1856 års taxering ännu längre samt uppskattade samma utskänkningsrörelse till 20,600 kannor, motsvarande en årlig skatt af 5000 rdr bko, hvilket beslut blifvit både at pröfningskomiten och kongl. kammarrätten gilladt. af den senare auktoriteten med yttrande, att all laglig grund saknas för att emot de yttranden beskattningskomitåerna i ämnet afgifvit, bereda klaganden någon nedsättning. Härvid fästades också af pröfningskomiten samma alternativa vilkor som vid 1855 års taxering, eller att Lindstein skulle slippa med skatten för 800 kannor, om han ville öfvergifva sin täflan med minuteringsbolaget, hvartill bör läggas att sistnämde bo