Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 3

tandum. . Ty huru goda och andamälsenliga Englands och Skottlands inrättningar än må vara för engelsmän och skottar — det kan ej falla en in att vilja plantera dem omedelbart i svensk jordmån, lika litet som vi plantera engelska evergreens i våra parker. Slöseriet med bränsle. En insändare i Aftonbladet af den 20 Jan. fäster allmänhetens uppmärksamhet på ett nytt och mycket fördelaktigt sätt att elda kakelugnar och derigenom rann ved. Detta ämnes vigt har så länge varit förbisedt, att det nu ej torde vara för tidigt derpå väcka tanken med allvar och ständigt framhålla nödvändigheten att hushålla med våra skogar. När vi höra Sverges skogsareal uppskattad till 1123 qvadratmil, d. v. s. en yta endast något mindre än de 3 konungarikena Nederländerna, Belgien och Sardinien, så skulle man vara frestad tro, att fruktan för skogsbrist är ett hjernspöke, ett foster af en lättskrämd fantasi, som onödigtvis plågar sig sjelf och andra; men tyvärr! är det ett obestridligt faktum, att Sverges skogskapital årligen förminskas. Beräkningar, uppgjorda af hrr Ström och Agardh, och ännu ej åf någon i hufvudsak jäfvade, visa, att Svergesskogstillgångar skola vara förslösade, enligt den förre på 350. och enligt den senare på 130 år. Ja! må dc tviflare, som vilja lemna dessa herrars bevis åsido, företaga en resa genom landet, och de skola, försedda endast med medelmåttiga iakttagelseoch omdömesförmågor, ej underlåta att inse det slut, som, i en ej allt för långt aflägsen framtid, skall följa på slöseriet, vanvården och sorglösheten, samt att den kalkylerade årliga skögsåtgången ej är för högt tilltagen. Så beräknar t. ex. hr Ström åtgången till bränsle i hushållen till 1 famn ved pr person, och får således hela konsumtionen för detta behof till 3,600,000 famnar. Att detta i allmänhet är för lågt uppskattadt, om det än i städerna kan anses något för högt, öfvertygas vi vid besök i bondstugor och kök på landsbygden, der den högt flammande eldbrasan ej skulle kunna mera oförtrutet underhållas dag och natt af vestalerna i det gamla Rom. Egendomsegare, åtminstone i skogstrakter, beräkna också vanligen att minst 3å 4 famnar pr person årligen åtgå. Denna stora vedkonsumtion är mycket beroende af våra illa konstruerade kakelugnar, ty få yrken hafva varit mera stationära än kakelugnsmakarens. och om man undantager den eleganta ytan och subtila formen på nutidens kakelugnar och kaminer, så är deras förmåga att tillgodogöra större värme-effekt ej särdeles uppdrifven. Gjordes något för att uppmuntra täflan härutinnan, så vore ej otänkbart, att en nu förlorad 7, af en eldbrasas hela värmeförmåga kunde tillgodogöras, hvilket naturligtvis skulle åstadkomma en önskad besparing för alla dem; som nu dyrt köpa sin ved, och för hela landet en nationalvinst af flera hundra tusen famnar. Vill man åter se slöseri och vanvård af skog i stor skala, må man då begifva sig till Norrland och med bedröfvelse se milliontals-famnar vedsårligen gagnlöst bortruttna eller förstöras af skogseldar, i följd af bristande tillsyn och: vård. (icke desto: mindre kostar en famn tallved i Stockholm lika mycket eller mera än en tunna råg) eller betrakta. dessa stora skogssträckor, som, sedan de först varit föremål för demoraliserande köp och processer mellan dess ursprungliga egare och träbolagen, nu sköflas på ett sådant sätt, att man ej kan hafva något hopp om skogens åter växande. Man har till dessa bolags försvar anfört: att det är en -välgerning att afverka annars obegagnade skogar, samt skaffa ett stort antal arbetare höga dagspenningar: Detta försvar må gälla hvad det kan; en obestridlig sanning blir likväl: att om dessa försummade och föraktade 6 norra länen, hvilka, Lappmarkerna oberäknade, intaga inemot 1, af Sverges areal, kunde påräkna, af de annars så gifmilda rikets ständer, en och annan million till myrors aftappande, odlingars företagande, kommunikationers underlättande och skogars vårdande, så skulle dessa län till och med inom : ett tiotal af år vara betydligt förbättrade till klimat och produktion, samt en ljusare framtid skönjas för det annars — skoglösa Sverge. Norrland, inneslutande Sverges största skogstrakter, och hvarest boskapsskötseln skulle kunna högt uppdrifvas och blifva en rik källa till Sverges framtida välstånd måste mera omhuldas, ty med dess framtic sammanhänger frågan, om Sverge inom et: eller annat århundrade skall vara utfattigt ocl skoglöst eller blifva rikt och blomstrande. Utan fara att begå ett misstag kan man lugnt påstå; att hitintills allmänna opinionen ej ir fullt stadgad om denna frågas vigt, och ati man ej heller inser klart faran af dess uppjutande år från år, oaktadt dess betydelsc r fosterlandets väl eller ve kan täfla med de flesta andra frågor, vore det till och med frågan om Stockholms befästande. Den gamla satsen, att vill man mjölka sin ko, måste man ock gifva henne att äta, tro sig våra statsmän kunna ostraffadt förkasta. Framtiden kommer likväl att utvisa, hvilket varit det rätta sättet att förkofra och på samma gång försvara sitt land. B. Om Språkfrågan I anledning af några af-de anmärkningar, som blifvit gjorda mot de åsigter om svenski skriftspråk, som uttalas 1 företalet till dikten: . Dlamanter 1 Stenkol. (Slut fr. gårdagsbladet). Engelskan slutligen har i verbal-konjugäationens örenklande gått vida längre än talsvenskan; men är. I okr nal TAR NRR MK NGRvstORE der kn Rn LER IR RY