Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 3

utna. Jag skrifver ti iakttagelser, gjorda midt uppe i detnärvaranle. Jag får således för denna gång endast återkalla i ert minne, att den gamle Low, hvars klassiska arbete i agrikultur äfven på svenska är öfversatt, en längre följd afår innehade denna plats. Den närvarande innehafvaren är professor John Wilson: Om honom; hans ställning och åliggande torde jag vid ett annat tillfälle få meddela mig. Har Sverge något som motsvarar denna I åkerbruksprofession? Ja, till namnet — den Borgströmska professionen i praktisk ekonomi. Men — till saken ? Ett annat drag, som framstår såsom egendomligt och betydningsfullt i det nyss meddelade dokumentet, är den frihet, som med gifves landtbrukseleven på samma gång som han underkastas ett ganska grundligt system. Det är alltid så i England och Skottland. Trädgårdsmästarne der säga: vi älska att understödja och lagbinda naturen, men vi söka alltid dölja det. Troligen har man samma. regel för sitt arbete med uppfostran af menniskor. Allt ser så fritt och otvunget och naturligt ut, men på botten ligger nog ett grundligt genomtänkt system,: frukten af den på det verkliga lifvet och dess enskilta drag skarpt riktade engelsmannens lifs studier. Så äfven i det här ifrågavarande fallet. Man upprättar inga skolor eller instituter för den unge landtbrukaren — ännu åtminstone. Man låter honom studera teoretiskt hos hvilken lärare eller i hvilken skola det honom lyster, blott han tillser att skolan eller läraren är kompetent. Man låter honom bilda sig praktiskt hos hvilken skicklig farmer som helst O. 8. Vv. Så synes han ju så fri, som om icke något system alls hölle honom i sina band. Men man kan vara viss uppå, att den pröfning han slutligen underkastas, är lika grundlig och allvarlig som hvilken : skoleller institutexamen som helst. Frukten af den frihet, han i nämde afseenden åtnjuter, bör alltid kunna framkalla hos honom sjelfverksamhet och den sjelfkänsla, som skall kunna göra honom mäktig af manligt oberoende (selfdependence). Att ett land, så högt stående i fråga om åkerbruk som Skottland, till dato ej upprättat någon åkerbruksskola, är utan tvifvel ett faktum, som skall förundra mången, liksom det förundrade mig, när mr Henry Stephens på min fråga helt enkelt svarade: Åh nej, vi bry oss ej om sådant der. Hvilka alla de orsaker månde vara, som ligga till grund för detta skottarnes systera eller skenbara brist på system i detta fall, kan jag som sagdt ej vidare här utveckla. Må de här: ofvan framstälda förhållandena tjena er såsom en antydning om den punkt, hvarpå man för närvarande i detta hänseende sig befinner. Och härmed slut för denna gång om Skottland. Jag borde visserligen hafva haft något att säga om, huru trädgårdsmästaren uppfostras till sitt yrke; men hvad säga härom? Trädgårdsmästaren i Skottland har ingen annan skola än den enskilta trädgården. Men det kommer väl också hans tid — att examineras. I England — det är omöjligt för mig att börja det kapitlet i dag. Få se, om jag nå-J. gonsin får tid härute att gifva mig in derpå. Med hvarje vecka blir jag allt tystare, isamma mån jag får lära mera. I sammanhang med ofvanstående ämne vill jag dock. här tillägga, att England har ett landtbruksinstitut, nemligen The Royal Agricultural College i Cirencester, 7—38 svenska I. mil vester om Oxford. Det förestås af en reverend mr Hayarth, lärer meddela så väl teoretisk som praktisk undervisning på den der förenade, 1000 acres stora farmen. Det gafs mig ej tillfälle att lära känna det. Att resa dit på endast några dagar, ville jag ej. Jag har således intet att berätta er derom. En sak vill jag dock säga er med anledning redan af dess blotta namn. Det kallar sig The royal Agricultural. College.. En svensk I: skall på grund deraf genast tro det vara en stiftelse, hvartill de begge statsmakterna bestått åtminstone en del af medlen och hvaröfver nu samma begge makter hålla uppsigt.: Det är icke så. Det der royal har icke alls den betydelsen. Det betyder endast, att det sällskap eller bolag af enskilta personer, som bildat nämda college, blifvit på ansökan upphöjdt till rang, heder och värdighet af en persona moralis, med röst och stämma inför lagen, med rättighet att handla och vandla såsom sådan i alla vanliga frågor och dessutom att få sina utfärdade skrifvelser erkända ); såsom ett slags officiella dokumenter, med mera giltig och ansedd prägel och valuta, än den som tillerkännes vanligt simpelt folk -i allmänhet, med ett ord blifvit vinkorporeradt — det är allt, men i många fall mycket nog. Staten har ingenting emot, att hela landet fylles med sådana royal societys 0. s. Vv. Staten opererar nemligen genom -dem, utan att behöfva vidkännas någon utgift. Alltså är institutionen i grunden af enskild natur; ja. så enskild, att om man går upp på den moffice, eller byrå, som The royal Agricultural Society of England håller i London, och der gör sina förfrågningar om nämda college, så får man i allmänhet till svar: Dont know, Sir, dont know. — Thats a private institution. Sir, the same as (with) our-selves. — Ja, the royal agricultural Society of England, hur ståtligt än namnet låter, är icke heller något annat än ett enskilt, fast i staten inkorporeradt sällskap. Och hvar och en såj dan der persona moralis är en man för sig; som ej mycket lägger sig i den andras affärer. Det var således ej möjligt att på den nämda byrån få mycket upplysningar om Cirencesters college. : Med mycket frågande skulle väl det ena draget efter det andra genom enskilt samtal kunnat framlockas ur den enskilte officeföreståndarens erfarenheter; men något slags utförligare meddelande, någon skrifvelse t. ex. från the royal agricultural college till the royal agricultural society — omöjligt, Detta för denna gång om England. Det är ! se rer tg ANNAN 0 DO Dt kare I En Und Ert Jet fore ÅA. 0 kärl rt lönt CR TR. RA MA he