Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 2

hänryckning hvarmeåd du fopade mitt namn vid min ankomst? å Det var naturens stämma, mumlade Nan. Det var vansinnetsstämma, anmärkte den unge mannen kallt; Du nekar då att erkänna mig? Bestämdt. Eller att se mig? Med min vilja mötas vi aldrig mer, svarade Roderick, medan du är qvar vid Crowshal, och hvad det beträffar att jag skulle erkänna dig — dröm icke om någon sådan dårskap! Verldens hån skulle göra mig galen, om det blefve kändt att du gifvit mig lifvet — du, som alia frukta — eller sky. Det skall blifva kändt, utropade qvinnan vildt, skulle jag äfven förkunna det från schavotten. Den hand som upphöjt dig kan också stöta dig ned från din höghets tinnar. Vöre bloti en enda sten qvar af det gamla husel, skulle jag finna medel att bygga upp det igen. Du drömmer dig så säker — gå på och dröm, du skall väl vakna när straffets timma slår. Det var någonting i denna hotelse som allt. för nära öfverensstämde med den underrättelse han så nyligen fått af Amen Corner, att den icke skulle oroa äfventyraren, för hvil-: ken hvarje steg af framgång varit utmärkt af något brott. Han visste af erfarenhet, hvartill Nan var mäktig, då hon lifvades af hämd; hennes lif af försakelser, tillbringadt under bemödande att genomdrifva en uppgjord plan, var ett bevis derpå; och han frågade sig om det ej skulle vara bättre att ingå någon förlikning med hennes tillgifvenhet, än att vidare såra den. Tankar af en ohyggligare art flögo ock igenom hans själ, sväfvande och obestämda till en början, såsom frestarens hviskningar till den svaga, syndiga själen, S