Aftonbladet – 11 februari 1858, sida 3

Af a KR oo OM En veteran från sista finska kriget. Vi intogo mot slutet af förlidet år en uppmaning till insamling för en 80-årig finsk krigare, en veterati fftån Döbelns och Sandels dagar. Vi finna nu i ett af de med gårdagens finska post hitkomna numren af Helsingfors Tidningar ett bref från en person i Nurmis socken, der veteranen har sitt hem, med redogörelse för de åtgärder han vidtagit för att skaffa den gamle en högst behöflig pension, äfvensom några närmare uppgifter rörande honom, VWVeteranens namn är Johan Lintunen, meii i kärelska jägarnes rullor lydde det n:r 40 Roth. Skrifvelsen börjar med angifvande af orsaken, hvarföre Lintunen ej kunnat få pension, och lyder: Lintunen hade lemnat sitt afskedsbetyg åt numera aflidne käpellanen J. Lagus, som kort derpå blef vansinnig och förstörde det, jemte alla sina papper. Kyrkoböckerna voro så illa förda, att det kostade prosten Kroijerus och mig största möda att i dem finna en gammal anteckning, som åtminstone intygade Lintunens egenskap af f. d. karelsk jägare, och med detta intyg, jemte läkarebevis, hoppades jag antingen af finska eller svenska statsmedel kunna utverka åt Lintunen en pension på hans ålderdom och måhända den sena rättvisan att erhålla en tapperhetsmedalj. Kongl. bibliotekarien Årwidson, till hvilken jag för sådant ändamål vände mig i Stockholm, svarade i bref af den 18 sistl. December, att för Lintunen ingenting kunde uträttas i offentlig ansökningsväg: 1:0 i brist på betyg, som utvisa att han bevistat drabbningar, samt 2:o emedan kejserliga ryska regeringen vid fredsslutet öfvertog en svenska statens fordran för Wadstena krigsmanshuskassa, mot förbindelse att pensionera alla gamla finska soldater. På denna grund ha flefa dylika ansökningar blifvit afslagna, senast för den i Stockholm vistande f. d. karelske jägaren Nils Flykt, hvil-. ken endast kunnat erkålla en gratifikation af 10 rdr rgs, men deremot på enskild väg erhöll ej obetydliga bidrag. Efter flera försök, och då saken möttes af idel omöjligheter, säger sig kongl. bibliotekarien Arwidson då, för! att skaffa Lintunen något bidrag, hafva in-. lemnat en annons till Svenska Tidningen, hvilken annons strax derpå, utan någon begäran derom, upptogs af Aftonbladet. Såsom första resultatet af subskriptionen öfversände hr Arwidson för Lintunens räkning en vexel å 30 rdr bko, under hopp om vidare bidrag, ehuru tiden nu är ogynsam; och härom har jag hos vederbörande anmält genom länets guvernör, med anhållan att för Lintunen få mottaga denna gåfva från Sverge. Om resultatet af min skrifvelse till Helsingfors saknar jag ännu kännedom. Så förhåller det sig med denna fråga, hvarom jag beder red. upplysa Helsingfors Tidningars läsare, på det att såväl min åtgärd som kongl. bibliotekarien Arwidsons välvilja för den gamle landsmannen må ses i sin rätta dager. Om Lintunens personlighet vill:jag tillägga några ord. Jag ville att mina landsmän, och isynnerhet de finska hjelteminnenas sångare; skulle se denna höga okufvade gestalt, ännu vid 80 år af fulla 6 fots längd, orubblig som furan i våra skogar äfven i den yttersta. fattigdom, dertill flärdfri, älskvärd och oförtruten, alltid nöjd, aldrig knotande. aldrig tiggande, ehuru han ofta icke egt en bit bröd och ehuru tiggare här svärma omkring som gräshoppor. Alltsedan jag lärde känna honom, har jag ofta bedt honom till mig, men han kommer sällan, han har en sträng ambition. Blir der tal om hans fordna fälttåg, då lifvas hans drag, då blir hans gestalt resligare, hans hållning kraftigare, och han skildrar med sanningens enkelhet alla de strider han genomkämpat från krigets början alltintill freden 1809.Lintunen var med vid Döbelns afsked, och en af dem, som vid detta minnesvärda uppträde ännu voro i stridbart skick och vägrade att skiljas. De voro ej många då, och än färre äro de, som lefva ett halft århundrade efter den tiden. Äfven Lintunen kan ej hafva många dagar öfriga, men ett vet jag, som mer än brödstycket skulle glädja den gamle krigarens lefnadsafton; han sjelf talar föga derom, men hans ögon glänsa, när man talar om andrasom erhållit tapperhetsmedaljen. Kanske skall hans fosterland ännu hafva en sådan öfrig för honom också, femtio år sedan han blödde för dess försvar! RES CR RRD RR ln ÅK RR ver RR KÄL