Aftonbladet – 9 februari 1858, sida 3

Du får ej bedömma mig orätt, min kära gosse, sade han. Detta vore icke möjligt, sir. Huru då? frågade gentlemannen -vänligt. Dertöre, svarade Dick med okonstlad enkelhet, catt då.jag ej förstår er, dömmer jag icke alls. Allt hvad ni säger, vet jag är godt, allt hvad ni beslutar är det bästa för mig. Men då ni säger mig, att jag ej känner någon saknad af att lemna er — er och Marion, tillade han med osäker röst, som jag så innerligt älskar, då — då kan jag cj hjelpa att det gör mig ondt, ty, i sanning, Jag känner det djupt. Tänk icke mer derpå,, sade bankiren med värma. Ord kunna icke alltid, äfven med den bästa mening, uttrycka hvad man verkligen tänker; stundom återgifva de endast ögonblickets. flyktiga intryck. Det är icke långt lidet på aftonen, tillade han i det han såg på sin klocka, och som det: ärsista qvällen vi äro tillsammans före dina skolferier, skulle det kanske roa er om vi fara på spektaklet ? Båda barnen försäkrade honom dock att de vida hellre skulle tillbringa aftonen hemma med honom, och nöjd med deras tillgifvenhet biföll han gerna dett. Bättre än vår penna kan tolka det, sKola troligen de festa af våra läsare fatta Dicks ochMarions vänliga försäkringar -att alltid älska hvarandra och det nöje de på förhand erforo af att tänka på ferierna, och att då få tillbringa hela sex veckor med Kvarann. Inga hviskningar, ingen tanke på att förhemliga ett ord, kom i fråga. Mr Barnard log då han åhörde dem — troligen återfördes hans -egen barndom för -hans minne. :-Litet förestälde han sig-att idetta oskyldiga utbyte af känslor, detta otvungna barnsliga samtal fröet till en starkare känsla redan