Aftonbladet – 9 februari 1858, sida 2

höjts från 4Y, till 10 procent, man af samfinst na skäl borde höja svenska bankens utvexför ingspris: för. specien från 128 sk. med 10lhbar procent. till 140 sk. Att, då diskontot höjes I rån. 411, till 10 procent, påstå sådant vara iåtg n förhöjning af 10 procent, är åtminstone kä mycket egendomligt, ty gemenligen torde sådan förböjning uppskattas. till 5, procent, !höj Eller om obligationer, efter att hafva noterats tio 25 procent, noteras 100 procent, är sådant en hvi höjning af 100 procent? Men dessutom torde l det tillses, huruvida det icke månde vara någon my skilnad emellan det; att en gäldenär för lån het af en penningesumma erlägger 10 procent ket för ett helt är till borgenären, och det, att en I bel borgenär för vexling af en penningesumma lser erlägger 10 procent för gången till gäldenä-lig rens -Om det senare vore lika billigt som det I Na förra, skulle alltså, om det fölle någon in att, I nä vi vilja icke säga flera gånger om dagen utan luta blott en gång hvarje söcknedag året om, ilmc banken omvexla samma peniningebelopp, och de dervid hvarje gång silfver uttoges särskilt I båc erlägga 10 procent mellangift, det vara billigt, att han under 300 dagar nödgades erlägga 3000 procent, icke för lån utan blott för vexling af det ifrågavarande beloppet. Då detta blefve resultatet deraf, att bänken skulle invexla silfverspecien efter 128 sk., men utvexla den efter 140 sk., torde vidare ordande lerom vara öfverflödigt, och för en sådan åtsärd sökas helt annat motiv än den förmenta anälöogien med engelska bankens förfarande. För öfrigt är det fara värdt, att den, som en gång fått sin silfverspecie i handom, noga aktade sig att vidare besvära med dess in: lemnande i bänken; som, utan att få in; skulle gifva ut silfver, tills den blefve läns på kuppen. Klart är åtminstone, att om än icke bankens silfverförråd skulle tryta och dess sedlar förlora allt förtroende, utan de fortfarande kunde hållas i cirkulation — här menas frivillig, ej tvungen — skulle dock ådant ske till så högt pris, som — och det ju blott första steget som kostar — rubbning af 1830 års myntfot och försämring af det besiående förhållandet mellan sedeloch myntvärdet, ty då 128 sk. bko erlägges för I rdr silfverspecie, är gångbara värdet af 4 rdr rmt i sedlar lika med en hel eller 100 hundradels silfverspecie; måste deremot 140 sk. bko erläggas för 1 rdr specie, så faller det verkliga värdet af 4 rdr rmt i sedlar till endast 91 hundradels silfverspecie (noga 913, hundradelar), om än sedlarnes nominalvärde, 4 rdr rmt, i båda fallen vore detsamma. Men vi afbryta här för i dag vår granskning af de finansiella åsigter och förslag, dem signaturen OC. A. A. framstält i artikelserien: Hvad bör göras? I en följande uppsats skola vi-söka belysa såväl åtskilliga af C, A. A:s öfriga satser, som ett och annat af hvad -från andra håll blifvit i förevarande och hithörande ämnen anfördt. MM bensen ns ko: der tull ma — Allmänna uppmärksamheten i utlandet är naturligtvis fortfarande riktad på Frankrike och de repressivåtgärder, som der föranledts af attentatet och genom hvilka detta, ehuru ingen enda fransman deri var delaktig, synes komma att på visst sätt bilda en vändpunkt uti Louis Napoleons politik. Det synes tyd-, ligt, att det nya lagförslaget mot politiskts misstänkta personer i Frankrike. framkallat en djup sensation, ehuru den franska pressen naturligtvis är stum och Pariserkorrespondenterna till engelska och tyska blad måste iakttaga mycken varsamhet, om de skola vara förvissade derom att deras bref framkomma till bestämmelseorten. Det nämda lagförslaget hade ännu icke förevarit till behandling i lagstiftande kåren (såsom i går till följd af en missförstådd notis i Indåpendance belge uppgafs), utan väntades först skola komma under diskussion i freI dags. Att någon verklig opposition der ickel: skall våga gifva sig luft och att förslaget ÅT med stor majoritet blir antaget, kan man taga I för afgjordt. Af de motiver, med hvilka förslaget vid. -Å dess framläggande för lagstiftande kåren varl Å beledsagadt, framgår temligen otvetydigt, attl Å Frankrike bör anses förklaradti krigstillstånd, under hvilket det icke kan kommia i fråga att använda vidlyftiga lagliga formaliteter. Nästan ironiskt klingar den tröst, som man ansett sig böra tillägga, att icke hvar och en genast kan öfverantvardas i polisens hand och af polismakten behandlas efter godtfinnande, utan att de, som hittills icke kunna anses vara på ringaste sätt politiskt komprometterade skola fortfarande få åtnjuta den förmånen, att bli hörda inför domstol. Hvad borgen för rätt och säkerhet detta löfte innebär har redan visat sig vid åtskilliga politiska processer. Från flera håll ser man uppgifvas, att Louis Napoleon skall ha för afsigt att centralisera hela den politiska pressen uti Monitören, det vill säga: förvandla detta blad till aftontidning och till den enda, som finge och kunde sysselsätta sig med politiska ämnen samt att temligen rikligt utstyra densamma med telegrafunderrättelser, litterära bidrag 0. s. v. För detta ändamål säges franska regeringen nyligen i London ha låtit taga närmare kännedom om organisationen af Times. Franska folket behöfver icke läsa någonting annat än Monitören. Franska folket behöfver icke tänka på egen hand: Kejsaren och hans trogna tänka i folkets ställe. Franska folket får icke tala, och snart nog torde man kunna vänta stränga påbud mot den som ser missnöjd ut. Frankrike tillhör Louis: Napolgon och hans lilla hop af bonapartister, ty de ha eröfrat det genom statskuppen och genom att väl arrangera: de s. k. allmänna valen. Den som vågar att resonnera och icke HH I slog min stackars mor med; tillade han med