Aftonbladet – 9 februari 1858, sida 2

lem i tillfälle att till utlandet sälja sina ex-! portvaror till 60,000 rdr lägre pris än dessa l varor i sig sjelfva kostat och eljest skolat: betinga, det vill säga, att utlandet blifver skyl-1 ligt 60,000 rdr mindre än eljest för samma varor, och att alltså 60.600 rdr mindre får för) lem från utlandet indragas i vexlar eller mark silfver. Om -derigenom; exempelvis, från Stockholm: skeppadt stångjern biefve dyvare i. Ystad än i Libeck, eller billigare i Liibeck än i Stockholm, så finna åtminstone vi ett sådant sätt att uppmuntra exporthandeln stridande emot sundt förnuft. Exporttullen har alltså ej minskat silfverutförseln men minskat silfverinförseln, tvärtemot hvad C. Ar A. förmenar. Hvad man i detta Fall funnit genom att utgå från varuimport, finnes äfven tydligt, om man utgår från varuexport, Några exportörer hafva aflastat varor till utlandet för ett belopp af 1,200,000 rdr rmt, som de ega att indraga genom vexlar efter gångbar kurs. Utan exporttull på silfver antages kursen hålla sig vid 1337, rdr, då exportörerna för samma varor erhålla 1,200,009 rdr genom att sälja veslar till ett belopp af 900,000 mark, som qvittar importskuld eller ingår i silfver, Med procent exporttull på silfver antages leremot kursen äfven stiga med 5 procent till 140 rdr, då exportörerna för sammhb varor likväl i Sverge erhålla 1,200,000 rår, som dock utgöra endast 857,143 mark i utandet eller 42,857 mark mindre än i förra allet, hvadan just genom silfver Ne : sexporttullen mportskuld qvittas med 3 o57 OP i Ire än i förra fal 7 557 mark min ; in oouet, eller silfverexporttullen kar behrinet af silfverutförsel med 42,857 .aark, eller minskar -silfverinförseln med 12.857 mark. : Vi hafva sålunda funnit exporttull på silfver ingalunda lemna något lysande eller något önskvärdt resultat, tvärtom. Exporttull på silfver har funnits stegra vexelkursen, direkt och indirekt beskatta landet, men gynna utlandet, onyttigt fördyra varor som inkomma för att inomlands konsumeras, men på de inhemska konsumenternas bekostnad onaturligt sänka priset på varor som utgå att utomlands. korsumeras; den har funnits icke kuntia inom landet qvarhålla silfret eller hindra silfverutförseln, utan minska silfverinförseln och derigenom indirekt öka silfverexporten; den finnes alltså icke förstärka utan försvaga bankens metalliska valuta och landets rörelsekapital och, då trängande behof af silfver Visar sig motverka dess inströmmande, ty silfrets hitsändning på spekulation eller såsom förstärknin; blefvo en alltför uppenbart dålig affär, då, vid minskadt behof här eller större behof annorstädes, samma eller lika qvantitet silfver ej kunde fritt utströmma. och återtagas utan dermed exempelvis 5 procent måste qvarlemnas i tullen. : Exporttull å silfver vore alltså ett svårt misstag, och hela den derå uppförda bygnaden ramlar. Ett fortsatt påyrkande af silfverexporttull med dess förmenta underbara verkvingar måste anses såsom en olycklig fix ide, stridande emot vetenskap, praktik och sundt förnuft, ty penningen är eller bör vara så fri och universel som möjligt, och Sverge är ej och . kan. ej vara något Japan. Exporttull å silfver är just hvad icke bör göras. Den positiva förklaringen, att England kunnat alldeles undgå vissa penningekriser, blott engelska banken (berodde sådant af banken?) lagt exporttull å myntet, är visserligen mycket peremtorisk; att den alldeles icke håller stånd, torde vara af det föregående klart, likasom att om ett sådant medel: varit säkert, det ej varit svårt att äfven i England påhitta detsamma. Att Sverges bank ej gör dåliga affärer elle är en slät köpman, men blott gör sin skyldighet — så besvärande och betungande den än. må synas — då den utvexlar silfver till 128 sk, för specien och inskaffar sådant efte 131 å 132 sk., eller med 3 å 4 sk:s omkostvingar, visar sig dels deraf, att denna kost nad vid hvarje årlig omsättning kan betraktas såsom en ränteutgift, hvaremot banker å 128 sk. kan draga en ännu större räntein komst af 6 å 7 sk., dels deraf, att banken a sin vinst vid hvarje riksdag kan anslå millio ner till statsverket, ehuru den tvifvelsutar borde i främsta rummet anordnas till banken: konsoliderande och försättande i riktigt bank skick. Emellertid skulle visst mången köp man gerna taga emot så dåliga affärer. Vi citera: Sålunda har. engelska banker under närvarande penningkris ifrån 44, pro cent, som är dess vanliga belopp, höjt diskont räntan till 10 procent. Denna höjning ka anses motsvara läggandet af agio på specie mynt i Sverge, så att, då det vanliga prisc på specie är 128. sk. i sedlar pr rdr, skull 10 procents. förhöjning i diskonträntan i Eng land motsvara en förhöjning af dess värd till 140 sk. i Sverge, d. v. s. att det ick fick utlemnas utur banken utan med 10 pro cents förhöjning, efter 140 sk. kurs. Mai ser således att man i England använder ce medel, som : alldeles motsvarar det mede vi föreslagit, nemligen en förhöjning efte kurs Hvilken virrig sammanställning af förhå landen, som, så attsäga, ej kunna mätas me samma mått! Om man än glömmer, attick såsom förr I rdr Eko-är lika med I rdr sil verspecie, utan att 2?; rdr bko måste erläg gas för 1 rdr silfverspecie, hvadan agiot de emellan är 1662, procent, oberäknadt deta förlusten eller agiot mellan riksgäldsriksd lern och silfverspecieriksdalern var icke mi dre än 300 procent, om man tycker agi böra än mera ökds,-må man dock icke söt att rättfärdiga sådant på det sätt, att man s ger att, då i engelska banken diskontränt