Aftonbladet – 6 februari 1858, sida 3

var han enkling och hade ett enda barn, en dotter. Du är lycklig, du, sade polisbetjenten, så snart mr Barnard och hans båda följeslagare återvände till sin vagn. För hvad då? frågade Dick. Derföre att du var en rask pojke och fick fatt på tjufven, svarade mannen. Mr Barnard är omätligt rik och mycket gifmild. De säga att han eger ett halft dussin gator i London. Och hvad gör detta mig? Han skall säkert göra något för dig; men: jag måste tala med din herre, han förstår den saken bättre än du.. Euphrasia blef förtjust och Eugenio äfvenledes ganska förnöjd, då de fingo veta sin lille skyddlings uppförande; damen lofvade. att sjelf föra gossen till huset, der bankirens vän bodde. . Men vi behöfva er båda nu i marknaden, invände Eugenio. Polisbetjenten hviskade något om de femtio punden, och alla betänkligheter upphörde. Dessutom började aldrig marknaden före klockan ett, så tiden räckte godt till att hinna både till mr Barnard och poliskontoret. Det var midnatt innan de sista åskådarne lemnat tältet och de stackars barnen fingo hvila, Gog bar Pet, som redan halfsof, till vagnen, der hon bodde tillsammans med Webbs, hvilka aldrig lemnade henne ifrån sig. Jätten återvände derpå till tältet, der han och gdssarna skulle sofva, Då han kom dit, fann han Sam och Dick redan i sing — så vida en hög kulisser, öfverbredda med en yllefilt; förtjenar detta namn — och skyndsamt följde han deras exempel. Olyckligtvis hade den vaksamma hunden följt sin herre, så att platsen var alldeles utan skydd af någon annan än de sofvande.