Aftonbladet – 4 februari 1858, sida 3

got stort historiskt namn, eller äro de intimt förbundne med någon inflytelserik person, och derigenom farliga att angripa; andra åter skulle det vara orätt att ofreda, då deras soi-, råer gifva styrelsen godt tillfälle att taga reda på den oroliga, äftnänna opinionen. Af denna sista klass var baron S:t Ruels ett af de förnämsta. Hans hotell i Faubourg S:t. Germain — det hade länge tillhört famil-, jen — var ett af de elegantaste i Paris; den bästa sällskapskrets träftades der. Såväl han som hans fru hade sin loge på operan och särskilta ekipager; de hade en talrik betjening och läckert bord — allt med den måttliga inkomsten af trettiotusen francs... Vi.hehöfva knappt säga,att denna summa utgjorde blott ett ringa bidrag till deras utgifter; spelborden förskaffade det öfriga, I detta hus var-Roderick Hastings en trägen gäst. Han älskade spelet för dess lifvande verkan; hade han egt millioner, skulle denna passion varit lika stark. Han hade samlat för mycken erfarenhet under de föregående åren för att lätt låta lura.:sig — en sak, som mången slug spelare till: sim harm hade tillfälle att öfvertyga sig om, då han steg upp från spelbordet med förlust, i stället för vinst. På aftönen samma dag mr Elton hade sitt första företräde hos polisministern, hade Roderick antagit en ung fransmans utmaning att spela tolf partier carte efter ett tusen francs partiet, och med sin vanliga tur steg han upp,: efter att ha vunnit sex. Det var ej så mycket vinsten som fröjdade honom, som icke mer åsynen af den qväfda ångest, hvarmed fransmannen räknade upp pengarne. Han kunde se det konstlade leendet på hans bleka läppar — den lätta darrningen i ögonlocken, och det förnöjde hans hämdgirigasinne, ty den olycklige spelaren hade dödligt föro