Aftonbladet – 4 februari 1858, sida 2

började känna sig verkligt intresserad; det måste vara en högst märkvärdig! persona Ett af de skarpaste hufvuden i polisen. :-En-polisbetjent!, utropade kyrkoherden förvånad: Niöfverraskar mig! Är det möjligt att! ni tänker emottaga honom här? Han kastade en nästan missnöjd blick på vinglaset som betjenten framsatt på bordet, synbarligen för! en väntad gäst. Alla äro lika inför lagen; sade hans värd skrattande. Ja visst, ja, hm! — Och hvad som är ännu bättre, inför kristendomen, hvars lagar jag såsom prest har dubbel skyldighet att vörda, tillade! hans gäst, hvars stånds: fördomar fått en svår stöt. Men att emottåga honom här, vid-ert eget bord? Han har suttit vid mången hertigs bord och Känt sig fullkomligt obesvärad), svarade mr Elton. sOrda er icke; ni skall finna honom lika nedlåtande som han är meddelsam — det fins ingen skymt af högmod hos honom. Samtålet afbrötsgenom den ifrågavarande personens ankomst. Han var omkring fem fot lång, mäger samt af ett Kvarken simpelt eller ovanligt fint utseetide. Han hade små, grå, något sömniga ögon och ett drag af ovanlig beslutsamhet omkring muönen, som var lätt neddragen åt sidorha. Han skakade hand med mr Elton ooh tög plats med ett obesväradt utseende. Af-undseende för doktofrs värdighet, presenterade den förre hononr icke, utan nämde honom blott som en vän. Wield förstod fullkomligt att de borde förblifva främlingar för hvarann, och sedan han med en enda blick öfvertygat sig att den gamle herrn var en högst akthingsvärd iman; upphörde han att för honom ega något intresse mera. Mycken tack för er punktlighet, sade ju