Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 2

YST Han såg på doktor Gore, liksom för att. öfverlägga med. sig sjelf, om; han skulle våga göra honom ett par. frågor af stort intrefde för. honom-sjelf, och uppmuntrad af-hans milda blick fortsatte; han. samtalet. : fr Jag ber om förlåtelse, : sir, sade, an; nämde sir Harry någonsin mitt namn : Icke som jag vet, svarade kyrkohomden något. förvånad. I hvad. ändamål skulle han det? h d Min salige ,herre sade: mig att han hade skrifvit till honom om mig, återtog den Ange mannen, Och jag trodde —ja, jag var verkligen säker på att han hållit ord. Kanske gjorde han det, svarade presten med en djup: suck; men förhållanden, som jag ej kan yppa, hindrade honom att se igenom sin brors efterlemnade papper. Efter hans död hafva de kommit i mina händer, och jag. har ej ännu haft mod att bryta dem. Men jag skall bryta demp, tillade ;han, om ni tror att i-dem. finnes något som rör er. Georg-tackade honom och: sade sig vara öfvertygad derom, och efter att hafva lemnat de tvåhundra punden tog han afsked, Detta är ett vackert exemplar; af .en engelsk odalman! utropade: :doktor Gore, då Georg lemnat rummet. Han;har icke endast ärft det. sachsiska blodet, men den. sachsiska kraften. Jag har verkligt intresse för hönom, Jag: har låtit mig berättas att han köpt och eger en stor landsträcka i Australien och är nu för sin ställning en ganska förmögen man., Sådana karakterer, svarade rar Cusack, förtjena verkligen aktning; intet onödigt slöseri med tiden, inga onyttiga drömmar — jag Jafundas honomb Min bäste herre! En man med edra kunskaper och er. ställning i samhället afundas en ringa förpaktare! utropade kyrkoherden; Mpvärderar honom, menar ni väl?