Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 3

har, såsom uttryck af sin tillfredsställelse med upptäckten, invalt hr Moberg till associ af akademien, och-det vore rätt önskligt, om rätt många af de just nu i hufvudstaden samlade riksdagsmännen egnade uppmärksämhet åt den för kyrkan så vigtiga orgelförbättringen, genom hvilken gudstjenstens vigtigaste del så betydligt kan vinna i lif och anda. Den 28 konfronterades på kong, teatern den gamla och nya musikalska tiden. Affischen utlofvade välicke denna sammanställning, men man gaf först operan ?Richard Lcjonhjerta? af Gretry och derpå Toreadoren af Adam. Gretrys musik, som ofta påminde om Scarlattis och Durantes fullvigtiga ackorder och harmoniska följder, förnöjde egentligen företrädesvis de åhörare, hvilka i sin ungdom blifvit vanda vid denna slags andliga föda, ehuru dock vissa scener, t, ex. Blondels sång utanföre tornet, i hvilket hjeltekonungen sitter fången, egde nog estetisk kraft för att anslå äfven på nutiden. Hr Lundberg sjöng Blondels parti synnerligen varmt och väl, och låtsade i hög grad naturligt spela violin, Hans duett med Richard (hr Strandberg) hörer till de numror, hvilkas intryck ej så lätt förglömmas, och utfördes af begge sångarne med-bästa framgång. Jemväl mill Röske (Margaretha af Flandern) förtjenar beröm för sitt föredrag. ru Strandberg, oftast lycklig som gosse, var fven nu en rätt näpen Antonio, Tydligt och rent utförde hon sina melodier; mån förs stod hvarje ord som borde förstås, Detta blef emellertiå möjligt endast genom kongl. Hofkapellets ypperliga ackompagnemang, som helt svagt, Hkt en eterisk flägt, med ett ord. mästerligt uppbar motivet. Hofkapellets herrar konstnärer visade i detta poetiska omhuldande af melodien huru mästerligt de kunna ackompagnera. Deras chef hr Foroni har genom tillägg i instyumenteringen liksom med