Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 1

ser för natten; den. längsta var: naturligtvis för jätten, den andra, som i anseende till den blanka jernspiseln i hörnet var mycket kortare — för Sams Vi betvifla, mycket att den talangfulla författarinnan till Udolpho, med all sin målande förmåga dock skulle varit istånd att beskrifva.alla små hemlighetsfulla och beqväma gömställen, små skänkar i väggarne, fulla med allehanda nyttiga och trefliga saker, fallluckan under bordet som inneslöt såspannor, kittlar och stekpannor — med ett ord: ett helt batterie de cuisine; ett skåp för tallrikar, fat, tekoppar, och spilkumar i hörnet midt emot jernspisen, och skedar, knifvar och gafflar instuckna i hål, borrade i de bjelkar, som uppehöllo .vagnens tak och väggar; der fanns med ett ord plats för allting, och som ingenting kunde få rum på något annat ställe, så var allt der det skulle vara, Vagnens öfriga innevånare utgjordes af en markatta, hvars löjliga upptåg måtte varit ganska inskränkta, då man betänker att Hon knapt kunde vända sig i den trånga bur der hon var instängd, en stor allvarsam kakadora, hvars enda nöje tycktes vara att hacka åt en liten grön papegoja, som gungade bredvid henne, och en steglitsa i en vacker bur öfver fönret. Denna var Pets tillhörighet; hon hade köpt den af några gossar, då den bara var halffjädrady och hennes bror hade gifvit henne hanen. Direktören och häns hustru sutto tillika med jätten och de båda barnen kring bordeti midten af vagnen föratt börja sin qvällsvärd, då Bändens häftiga skällande väckte d upp? märksämbhet, ; Det kommer någon som Juke ej kan medn, säde direktören, Tattare, kan jag tron, anmärkte Gog. .