Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 3

0 V VM rn tt Men jag skickade dig Pengar, tre hundra pund, afbröt Georg. vÅr efter: år har jag med oro väntat underrättelser från dig. Jag vet nu allt, svarade hon. Hur mina bref kunde komma bort, kan jag ej fatta, snmärkte brodern, men jag skall resa öfver till Newark i morgon,, tillade ban och tala med: direktörerna i banken. Ja misstänker att något bedrägeri egt rum, ch ir ja så, ämnar jag beifra saken inför domstol. Bedrägeri har egtrum, Georg, sade Martha: sdina bref hafva blifvit uppsnappade. Af hvem ? Åf min brottslige man. Detvar under flera år som han sökte vinna mig, men jag lyssnade ej till hans frieri. Det var genom sin skenbara oegennytta han vann min tillgifvenhet. Dagen efter vårt bröllop lyfte han pengarne.n Den unge mannen kastade en förebrående blick på henne: Jag visste det icke förrän i går afton, då Amen yppade det för mig. Georg, utropade hon, du kan icke tro att jag skulle vilja bedraga dig; löna din kärlek, ditt förtroende med en osanning! Har jag ej alltid varit sannfärdig 2 Jo, Gud vare lofvad! utropade han djupt rörd. Jag sörjer ej öfver pengarne, de äro if ringa vigt. Den bofvenb tillade han, den semene, vanhederlige, krypande böfven! Ni kan jag förstå hans skygga blickar, hans oro och illa dolda fruktan. Jag måtte hafvå skrärat honom söm ett spöke, och ej tnderigt var det. Hur:har han bebanaålat dig : Medvetenheten af hans fel har stund n gjort hans lynne häftigt och retligt, menh a rar allvarligt lofvat bättring. Du villju fö åta honom ? Kanske. (Forts.