Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 3

s räckligå; att man kan vara adelsman och änj då, utan att vanslägtas, arbeta på sitt lands I förkofran och lycka. Lord Dufferin, i egenskap af förstkommande ij på stället, förbehöll sig rättigheten att göra Iles honneurs och att herbergera vår karavan, Ingenting var lättare än att erbjuda oss nattqvarter, då en vidsträckt kiselbemängd jordI skorpa tillåter hvar och en att välja sin liggI plats utan att genera sin granne; men en dind ästadkommes icke med så enkla medel. De visserligen rundeliga proportionerna af den britiske resandens tält försvinna dock inför vår talrika skara. Vi ana vår värds förli genhet, och derföre blir det endast en liten deputation af äldre utmärktare personligheter som följer prinsen till lord Dufferin. En skara af ungt folk slår sig ned så godt de kunna bakom en till skydd mot blåsten uppspänd tältduk, och, likasom folket på berget, vänta de med otålighet och ej utan ängslan på de underbara fem bröd och två fiskar, som skola förskaffa dem lekamlig spis. eDenna oro har sina randiga skäl. Genom en öfverdrifven stoicism och för att ej hindra hastigheten af vår färd, har vår tross med matsäcksskrin och flaskfoder blifvit qvarlemnad i Thingwalla, Sannolikheten af en måltid, något så när lämpad efter den allmänna aptiten, synes mer än tvifvelaktig. Man kastar sneda och lystna blickar åt den unga lordens granna tält, på de stora koffertarne, som inbillningen framställer såsom fullproppade med alla möjliga rariteter. Den alltmer stegrade hungern anar i hvarje grannens förvaringsrum en skön pastej eller någon annan läckerhet. Det hade varit förnärmande att här sätta ned våra nationella anspråk, isynnerhet i närvaro af en ädel representantaf England. 1 alla händelser komma vi öfverens, att, om vi lida brist, skall åtminstone utländningen icke märka det: en stojande bacchanalisk kör skall föra honom bakom ljuset i afseende på den sorgliga verkligheten af vår belägenhet. Men försynen vakade öfver oss. En på elit mystiskt sätt transporterad korg räddar fäderneslandets ära och besparar oss, tack vare någon hemlig välgörares förutseende omsorger, skammen af en sårande jemförelse. Korgens innehåll uppenbarar sig i form af skinkor, pastejer och buteljer med blyomslagna halsar och trinda korkar. Man låter Korkarne springa, och muntra sånger föra ända till grannarnes läger minnet af våra ärorika traditioner. Snart känner vår lysande frikostighet ej mer några gränser. Man skickar en härold till engelsmännen. Man inbjuder dem att passera aftonen hos oss. En punschbål i de största proportioner, och hvartill Geysern förser oss med vatten af sitt varma förråd, slutar på ett värdigt sätt denna gastronomiska kamp till Frankrikes fördel. Kollationen fortfar under muntert glam till långt in på natten. Lord Dufferin, hvilken, likasom vi, hade tillbragt en natt i Thingwalla, berättar oss bland annat, att han mycket funderat på att lemna någon lämplig suvenir åt den hederlige prestmannen på stället, hvilken han trodde vara öfverdrifvet grannlaga och finkänslig.. För att komma ur sin förlägenhet,: hade lorden fästat sitt hopp vid en ung isländsk tolk, som åtföljde honom. och med hvars tillhjelp han hoppades kunna utföra sina frikostiga afsigter. Vi se nu på våra ur: klockan är öfver tolf på natten. Kronometern tyckes rent af vilja göra himlahvalfvet. till ljugare; han utvisar mörkrets timma, då himmelen är klar och genomskinlig som det vore ljusan dag. Emellertid följa vi visarens råd, så mycket hellre som åtta mil på hästryggen göra oss böjda att finna inbjudningen angenäm. .Insvept i sin kappa sluter sig nu hvar och en så tätt han kan. till allas vår moders kalla och hårda sköte. Snart tillkännage långdragna snarkningar, att hela sällskapet är försänkt i en sömn, som lofvar att bli både djup cchlångvarig — så framt den stora Geysern behagar tillåta det. Omkring klockan tu:på natten skakas vår klippbädd af en dof jordstöt. Marken genljuder af ett underjordiskt dån, blandadt med skarpa smällar, liknande artillerisalvor. En af våra sjömän, hvilken tjenat som kanonier i Sebastopols löpgrafvar, spritter hastigt upp ur sömnen; han drömde visst om krig; ty han rusar fram till tältet och ropar: Till vapen! och i blinken äro vi alla på benen. hå Den raske sjöbussen var säkert ej: den ende af sällskapet, som på drömmens vingar sväfvade omkring i fantasiens land. Efter att ha sett sig mätt på Islands kala natur, var en och annan af våra resande just i färd med att skaffa sig litet variation under Saint-Germains afvenboksallger eller i Montmorencys svala skuggor; andra företogo sig med tillhjelp af drömmens trollstaf att ersätta det ihärdiga uteblifvandet af alla nyheter från Paris genom att sjelfva gå och ringa på klocksträngen hos sina vänner. . Andra åter genomströfvade otänkbara nejder, der de påträftade menskliga varelser med hittills okända . egenskaper och dygder, utan att räkna dem som nöjt sig. med en djup sömn, utan ackompagnemang af någon dröm. Ala blefvo dock öfverraskade af den magiska kontrast, som verkligheten erbjöd dem. En gråaktig skymning omsvepte med sin dimslöja en natur. förfärande genom sin storhet, sin tystnad ock orörlighet — denna polartrakternas sällsamma, liflösa natur, hvars uppvaknande den gryende dagen ännu aldrig helsat. Materiens mekaniska krafter, herrskande enväldigt i dc lifgifvande krafternas frånvaro,utvecklade ensamma sin råa styrka. :Geyserna af en lägre