Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 2

den föregående dagen, då Dick satt vid hans sida i en mycket värre belägenhet, med sina små armar utsatta för blåst. och regn, och detta minne var en tröst, i stället för en förebråelse för honom. Han log af en grym glädje vid tanken på huru hans offer måtte hafva lidit, . och denna tanke fröjdade hans onda hjerta, till trots för blåst och regn. Just som han kom till det gamla slottet i Newark, bröt solen fram genom molnen. Amen Corner ansåg detta som ett lyckligt förebud. TOLFTE KAPITLET. Den kommen är på orått stig, Allt mer och mer förvillar sig, Ty hvarje steg han framåt gör, Från rätta vägen längre för. Prior. Ehuru Georg Chason blef förvånad då han vid frukosten hörde af sin syster att hennes man rest till Newark, väckte detta ingen oro hos honom; han betraktade det tvärtom som ett bevis på sin svågers välvilliga sinnelag att så tidigt resa ut för att hemta vår hjelte.j sä Jag måste. hafva bedömt karlen orätt, tänkte han, i det misstankarne från föregående aftonen återkommo för hans minne; han ir bättre är jag trodde, och Marthas nedslasenhet måste komma af någon annan orsak, Så snart himmeln klarnade föreslog han sin syster en promenad. Det skall blifva ett nöje för mig), sade han, att återse de gamla ställen, der vi tillsammans lekt som barn. Du kan inte föres ställa dig hur ofta jag drömt om dem — herrgården, parken och kyrkan, der min kära inge herre ligger begrafven, Dessutom måste jag uppvakta sir Harry. Sara Corner bröt ut i ett högtjudt gnägganle skratt och slängde sina lockar hit och dit ned ungdomlig tillgjordhet,