Aftonbladet – 29 januari 1858, sida 4

BLANDADE AMNEN. Nedanstående poem, författadt af en i Kaliornien bosatt f. d. wexjöbo, meddelas af Wexjöladet: Kustklockan. ) Högt på bergsryggens topp Höjer tornet sig opp Med den varnande klockan uti. Än i hundrade år Lika säkert det står; Kring dess topp ljuder hafsfoglars skri. Molnig natt, dimmig dag Faller hammarens -slag Lik en åska hvar tolfte sekund På dess malmgjutna bröst, Och dess dånande röst Följer strändernas klippiga grund. Kommer skepp nära land, Ropar klockan från strand: Styrman, vänd och åt hafvet styr utt Och dess väldiga ord Lydas genast ombord, Och det vändes i nästa minut. Ack! jag önskar mig nu Kunna sjunga som du, Lika kraftigt till slumrande verld; Väcka seglaren der, Som går klippan för när Utan lots på sin vådliga färd. ) Så kallas klockor, som på Amerikas kust ringa i dimmigt väder för att varna sjöfarande att närma sig landet.