Aftonbladet – 28 januari 1858, sida 2

triotism man skänkte hela sitt bifall, då man hörde honom uppträda med några allmänna ordalag i sitt stånd, strax. derpå återfinnaden mest krassa egoism och den mest inkarnerade skråmässighet, då man i ett utskott hör honom förfäkta sitt stånds eller sina egna fördelar. Men det hör, vid närmare besinnande, till karakteren af en ståndsrepresentation, att så måste vara, och det passar derföre rätt väl i stycket, då man finner det ena ståndet ackordera med det andra, så snart det gäller några synnerliga lifstrågor. Hjelp mig med det, så skall jag hjelpa dig med det! har blifvit den stående regeln vid våra riksdagar. Derifrån detta system, att smidigt lämpa sig efter yttre förhållanden och impulser, som så karakteriserar vår representation. Det är ofantligt mycket mindre fråga om en saks inre rättmätighet och lagenlighet, än om den passar in med de; politiska kombinationerna i allmänhet och de utsigter man kan hafva att få sina önskningar och intressen genomdrifna i andra, för stånden enskilt mera Vigtiga frågor. Huru alla verkligt stora intressen, alla högre ider skola bevakas af en så beskaffad representation, är lätt att inse. Frågornas inre värde, deras betydelse för samtid och framtid, måste maka åt sig och stå tillbaka för stundens och dagens intresse; Denna ständigt gnagande hunger att se sina egna eller sin provinsfördelar i främsta -rummet tillfredsstälda, denna ständiga åtrå att vara den förste, som ur:statens öppnade kassakista tycker åt sig medlen för upprätthållandet i det längsta af något till strådöden redan dömdt privateller korporationsintresse, detta braskande med bålstora ord och åthäfvör: för småfnaskiga ändamål, denna . småsinthet i frikostighet och storsinthet i slöseri, denna ständiga äflan att sila mygg-iochsvälja. kameler, — hvart hafva-ej desan vår representations mest utmärkande egenskaper redan ledt oss? Och hvart skola väl de i längdensleda oss;-om de få länge hållas? Förkastelsedomen deröfver träffar alla stånden, och: bondeståndet, som hittills gerna -velat anses. stå på egen botten och vara en man för sig; måste numera dela det rättmätiga klandret. Den demoralisation, som alltid blir en: gifven följd, då en institution öfverlefvat sig sjelf, har äfven-gripit detta stånd, och det får-se till; hurt det hädanefter må kunna bära upp sin ställning i ällmänhetens ögon, sedan det i känslan af sin sjelftillräcklighet-afvisat.det vid denna riksdag erbjudna sättet att upprätthålla sitt anseende, genom nya elementers upptagande inom sina leder. Vi frukta storligen, att den renhet och ursprunglighet,;: hvaröfver några bland ståndets koryfeer yfts, icke skall förslå ätt hålla stången mot en allt mera påträngande civilisations. rättmätiga anspråk. Det går an att till en tid spjerna mot bildnihgens och utvecklingens mäktiga ström; men den, som tror att-råheten och okunnigheten i sig sjelfva ega någon lifgifvande och upprätthållande kraft, skall snart blifva väckt ur sin villa, om icke förr, åtminstone när, till följd af mäktigare krafterspåtryckning, det visar sig, huru väl eller illa folkets affärer blifvit skötta af dess egnä valda representanter. ——