Aftonbladet – 28 januari 1858, sida 2

han. tyckte-.den kunde hafva brännt ett hål deri, om han låtit den ligga qvar till en annan dag. ; Då han kom. hem, frågade: han häftigt, om slyngeln — han kallade sällan vår hjelta annorlunda — hade tagit upp hästen och spännt för ehäskärrän ? Icke ännu, svarade Martha med rädd röst. Hanär så ung; kanske kan han icke sela på hönomo : : Gå och tag hit min öfverrock. Husets slafvinna lydde och gick att hemta den: Du reser till Newark, broder? frågade Sara Corner, då hennes svägerska gått. Ja Det blir svårt väder i natt, anmärkte systern. Han hviskade några ord i hennes öra. Det är alldeles rätt, borde hafva blifvit gjordt långt föruty, hörde Martha henne säga, då hon återkom med rocken -på armen. Dicks fostermor anade något ondt. Föremålet för henhes ömhet körde i detsamma upp till gårdsgrinden, men ej förr än Amen Corner hunnit väl knäppa igen sin varma rock och knyta en halsduk kring halsen samt ytterligare vänta några minuter. Retad af dröjsmålet, slog spetsbofven barnet. Blygs, min man! utropade hustrun. Har du glömt att du sjelf en, gång varit barn? Hvarföre har jag fått vänta? frågade mannen och lyfte handen för att gifva ännu ett slag. Tala, Dick, sade hans fostermor; jag är säker att det ej var ditt fel. Nej, moder,, svarade gossen och kysste henne — han kunde ej motstå sin längtan derefter, ty han kände att det kanske var för sista. gången — då jag kom till allmänningen, såg jag att en sko hade lossnat på hästen, och jag ledde honom omkring ett hvart för att den skulle fastna. Hör du, Amen Hvarföre sade han inte det straxt, den egensinniga narren? mumlade hennes man