Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 3

nen... Men säg intet mera derom; räck mig er hand. Qvinnan. ryste. tillbaka för hans: utsträckta hand liksom för något vämjeligt djur, som hon ej ville: röra. Hvad, ni vill inte? tillade han. .Nå,som ni behagar. Håll ni ert löfte, så skall jag hålla mitt; kom bara aldrig mer och blanda er i mina angelägenheter; det kan:ej ledatill något godt. Nej, inte numera, sade hon med sorgsen röst. Hennes gäst lemnade henne. med ett hånleende på läpparne. Hans ärende var uträttadt och de varelser, som det var hans nöje att förtrycka, voro hädanefter i hans våld, såvida ej försynen skulle uppkalla en ny beskyddare åt dem. I denna uslings våld ! sade Nan och vred förtviflad sina händer. Den hemlighet känd; som jag så länge, så omsorgsfullt bevarat! Grunden till denna bygnad, lagd genom brott och ihärdighet, rubbad! Det ligger ett öde, en försyn iallty, tillade hon. -Vi må stämpla hur mycket som helst, vinna målet genom hvad medel som helst, så är det dock himmelen som bestämmer utgången efter sitt visa beslut. Från qvinnans stuga vände klockaren sina steg till en rik förpaktares hem, som nyligen blifvit vald till kyrkvärd, öfver hvilken han utöfvade. ett vigtigt inflytande af det enkla skälet; att den förre hvarken kunde läsa eller skrifva och således måste anmoda Amen att föra kyrkans böcker och räkenskaper för honom. För denna mäktiga person redogjorde han huruledes hjelten i vår berättelse under nära tio år varit lemnad åt hans hustru utan någon ersättning — han sade ej af hvilken, och förklarade det vara ganska obilligt att han skulle underkasta sig en dylik börda. (Forts. följer).