Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 2

spoter? Huru länge skall väl vår hufvud: stad få vara ett afloppsdike, der alla nationers afskräden kunna inströmma utan gräns och utan kontroller? Det är verkligen tid att ändra detta förhållande. Det är vis serligen icke omöjligt att, utan någon kränkning af våra traditioner eller Våra -könstitutionella bruk, stifta och tillämpa enlag, som kan Sö, a en bostad här åt främmande upprorsmakare, hvilka begagna denna tillflyktsort att konspirera emot det landets dynasti eller institutioner, hvilket de äro skyldiga lydnad och trohet. Vi hoppas, att en dylik åtgärd nu snart måtte vidtagas.? Times deremot yttrar sig härom på följande sätt: ; Vi äro fullt beredda på att få i Paris och annorstädes höra uppstämmaäs ytterligare rop emot den frihet, som England förännar de förtviflade sällar, som befinna sig i ständigt krig emot kontinentens regeringar. Skilnaden emellan sådana handlingar, som dessa landsflyktiga nu företagit, och verkliga krigsrustningar emot en främmande stat, är i sjelfva verket temligen ringa, och då folkrätten förnekar oss att medgifva det ena, så kunna kontinentens jurister väl finnas benägna att påstå det andra likaledes vara oss förmenadt. Det är derföre bäst att på förhand till besvarande upptaga några af dessa klagomål genom att fästa uppmärksamheten på förhållandet med de olika kolonier af landsflyktiga, som befinna sig i detta land.? Tidningen anmärker till en början, att strängheten hos kontinentens regeringar har varit så stor,-att personer, som älska det konstitutionella statsskicket, och endast efterstäfya en. begränsad: frihet, sådan som man i England åtnjuter, nödgats öfvergifva sitt fädernesland och befinna sig i sällskap med dem, hvilka ej ha annat i sinnet än allmän plundring och politiska mord. Derpå ingår han i en karakteristik öfver de olika slagen af landsflyktiga på grund af nationaliteterna, tecknar ty. skarne såsomett arbetsamt, vinningslystet slägte, som: väl diskuterar teorier, men föröfrigt vill lefva i frid; fränsmännen såsom visserligen gerna hållande filosofiska tal vid någon demokratisk ledares graf, men föröfrigt ingalunda vildsintare än man kan vänta af män, som i åratal haft tillfälle att rufva öfver sin fördrifning från hemlandet; Italienarne deremot såsom personer, för hvilka konspirationen utgör en ständig sysselsättning, ett lefnadsyrke. Ehuruvi derföre, fortfar Times, anse parlamentet med fullt skäl böra vägra en minister rättigheten att gripa eller förvisa en utländning, emot hvilken intet bevisligt brott kunde anföras, endast på grund af en främmande polisagents uppgift, att han vore sysselsatt med att anställa politiska oroligheter — ehuru ett land, hvilket såsom England använder många tusen utländska arbetare, och hvars storhet till en betydlig del består i dess egenskap att vara en fri jord för alla nationer, icke kan tänka på att inskränka de nykomnas frihet — måste man emellertid visserligen taga någon kännedom om välbekauta konspiratörers åtgärder. Vi vilja ej härmed hafva sagt, att vår regering bör gå ifrån sin hittills beträdda bana och ställa dem under särskilt uppsigt; men om ett främmande lånds polis har någon bestämd anklagelsepunkt att emot dem anföra, så äro de engelska myndigheterna förpligtade att anställa undersökningar. Vi önska ingalunda, att England må göras till en tillflyktsort för de mest grymma och fega lönmördare. Men vi anse oss å an--: dra sidan böra förklara, att det språk, som franska senatens president och andra embetsmän begagnat i sina lyckönskningsadresser, är föga beräknadt att stämma sinnena till fördel för några fordringar från franska regeringens sida. Insinuationen, att England gjort sig till ett citadell, hvarifrån lönmördare kunna utgå, och den uttryckta förhoppningen, att detta land ej längre skall förskansa sig inom sin sjelfviskhet, utan förena sig med kontinentalmakterna för att fördrifva demokraterna från Europa; allt detta bildar ett skrifsätt, på hvilket man ej har att vänta sig något vänskapligt svar. Men vi vilja förbigå detta, och försäkra våra bundsförvandter, att britiska folket betraktar lönmord med lika mycken afsky som fransmännen, och skall lemna dem hvarje slags biträde till förekommande och bestraffande af dylikt. Efter att ha uttryckt sin förvåning deröfver, att flera personer och en mängd mordredskap kunnat inkomma i Frankrike och Paris utan att på förhand bli föremål för polisens vaksamhet, anmärker tidningen, att, då sådant visat sig vara resultatet af det franska polisnitet,, man. borde vara något mindre snar att häckla den engelska försumligheten. Om uppgiften, att dylika projektiler tillverkats af mdstlyklige på ön Jersey, verkligen har någon grund, så kunde franska regeringen hafva i tid satt engelska lagskipningen i verksamhet. Att denna vid nästa mordförsök måtte erhålla bättre underrättelser, är vår uppriktiga önskan, och-vi varna landsflyktige af alla slag, att de i detta land ej ha någon nåd att vänta, i fall de skulle beträdas med sammansvärjningar emot en främmande regering. De ha fritt kommit hit, de lefva här i säkerhet, och de kumna resa sin väg när och huru de för godt finna. Så länge de här vistas, åtnjuta de vårt eget folks alla rättigheter, och ingen -menniska kan ofreda dem. Men om de göra försök att på Englands jord fullfölja sina blodiga planer, så måste de bereda sig på de strängaste straff; som detta lands lagar kunna ålägga. Morning Chronicle anmärker härom endast följande: Att i närvarande fall brottslingarne