Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 2

Ja, visserligen, svarade främlingen, jag heter Charles. Än mer ? Mr Charles; jag har ej annat namn. Det är en lögn, tänkte den skarpsinnige mr Corner och beslöt att vara på sin vakt. Jag önskar,, fortfor den förre, att blifva bekant med doktor Gore, kyrkoherden i Crowshall på ett sätt, som synes vara helt och hållet tillfälligt — ni förstår mig? Jag tror mig göra det. Kan ni bistå mig dermed? Ja, det kommer derpå an — Visserligen, afbröt honom mr Charles, eller rättare Charles Cusack, ty vi må så gerna genast medgifva att det var samma erson, hvilket våra läsare troligtvis redan hafva anat. Det skulle ej vara att förmoda, att en så skicklig och aktningsvärd man som ni skulle göra den tjenst jag åstundar utan en lämplig belöning. Det skulle ej vara förståndigt, sir. Nej, visserligen, sade hans nya bekante, och om ni anser tjugo pund vara nog för denna första tjenst, så äro de edra. Klockarens små grå ögon lyste vid detta tillbud, som han medgaf vara ganska resonnabelt. Nu vet jag ett sätt! utropade han efter en stunds eftertanke. Har ni några kunskaper om gamla kloster och sådant der skräp och lekverk, som vanligtvis gräfves upp i dem — såsom kopparplåtar med inristade figurer, gamla ringar med inskriptioner och framför allt böcker af pergament med kolorerade målningar, som jag tror, skrifna af munkarne? Mr Charles, ty vi måste fortfarande kalla honom så, medgaf att hans studier gjort honom bekant med monumenter, inskriptioner och missaler.