Aftonbladet – 25 januari 1858, sida 2

Och detta snille varen blixt, som gick Ifrån en himmel utan moln, och tände. Men flamman strax sin regulator fick; Så att hon värmde utan att hon brände. Den rätta glädjen känner sjelf sitt mått (Då yrseln går till tomhet eller leda), Hon är ett barn, men ett som tukt har fått, Hon är ej yra endast, hon är reda. Hvyad vore jorden; om ej glädjen fanns? En tufva med ett plundradt fogelnäste. Men utan jemnvigt i sig, utan sans, Förlorar sjelfva glädjen snart sitt fäste — Och blir en väderflöjel utan mål, Som kastar sig kring alla väderstrecken, En dagg, som trillar ur sin liljeskål Och bär af gyttjan sedan alla tecken. Det visste du. Och derför var ditt lif Atheniensisk sans i hvarje gille — Och ändock mer än grekiskt tidsfördrif, Det var ett romerskt allvar då du ville. Du såg att den Olympen storma vill Får icke taga fantasin på orden; Hvad ofvanefter är når ingen till, Som ej har fäste för sin fot på jorden. Och derför ingen pligt du heller svek, Men tryckte på den viljans fria stämpel Och vardt så, fast det syntes som en Iek, Ej pligtens regel blott, men dess exempel. Det lefva skall, fastän en sarkofag Förgänglighetens hylsa sluter inne, Det växer större med hvarenda dag, Så gör det Stora öfverallt — som minne! Det tar sig rätt, och utan all appell, Och mätes med sitt eget mått omsider ; Det är som solen på en sommarqväll Som vidgar sig ju längre bort hon skrider. Talis Qualis. Derefter speltes af orkestern en del af Beethovens bekanta Marche Funebren. Den verkligen imponerande festen afslöts med afsjungande af en utaf Beethowens andliga sånger, arrangerad i kör af hr Randel. Den var af en gripande effekt genom sin rika melodi förenad med storartad enkelhet. — Hemmansbrukaren Carl Lundqvist i Vindsberga by uti Tillinge socken, Upsala län, har under plöjning i åkern funnit en forn tida. guldring af ungefär 2!V, dukaters vigt. Inuti ringen, som är väl behållen och särdeles väl arbetad, finnes en inskrift med munkstil, svårläst; och utanpå å en guldplåt ser man en gammal mans bild med långt skägg. Detta märkvärdiga fynd, som, enligt kännares utsago, troligen är från 1300-talet, är kronan till inlösen hembjudet. — — Rörande den eldsvåda, förorsakad genom antändning af blixten och hvarigenom tornet till Björksta kyrka nedbrann, berättar Westmanlands Läns Tidning: Förliden fredag, den 15 dennes, kl. 9, 45 minuter t. m. öfverdrogs himmelen hastigt af ett tjockt moln, som förorsakade nära nog ett fullkomligt mörker, och derpå följde ögonblickligen en skarp hagelby med storm, blixt och åska, hvilken nedslog i Björksta kyrktorn och genast antände tornspetsen, kyrktaket och bårhustaket. Ehuru skyndsam hjelp ankom och 6 st. slangsprutor oupphörligt arbetade samt god tillgång på vatten fanns i den nära intill kyrkan belägna s. k. Lillån, kunde intet för eldens dämpande uträttas. Klockan 4 på e. m. voro kyrktaket och tornet nedbrunna och de i tornet befintlige tvenne klockor nedsmälte. — De bastanta kyrkhvalfven remnade icke, och genom ihärdigt arbete hindrades elden att intränga i kyrkan, men ovissheten om utgången gjorde, att allt i kyrkan befintligt innanrede blef nedbrutet och bergadt, ehuru det derigenom ganska betydligt skadades, och sönderbröts. — De vid kyrkogårdsmurarne belägna prostgårdsoch klockarehusen samt nya skolhuset, hvilka alla stodo i fara, blefvo räddade undan förödelsen, ehuru elden mångfaldiga gånger från kyrkans torra spåntak flög uti de vid prostgårdens ladugårdshus uppförde halmstackar. — Under åskvädret föll termometern på 5 min. 6 grader och vinden var skarp V.N.V. Kyrkan lärer vara brandförsäkrad i länets brandstodsbolag för 38,400 rdr rmt. s — Om samma händelse skrifves i Arboga Weckoblad för den 22 Januari. Samtidigt med den orkan, åtföljd af hagelblandad snö, som öfvergick staden sistl. fredags förmiddag klockan 10, lärer den för denna årstid högst ovanliga händelse timat, att åskan, efter att endast låta höra en enda knall, nedslog i Björksta församlings kyrktorn, 1; mil öster om Westerås, och antände detsamma, som, jemte taket till kyrkan, i allt hvad trä hette, inom 4 timmar blef lågornas rof. Till följd af den häftiga stormen, som på mindre tid än 10 minuter rasade från trakterna af Örebro till Stockholm, och som var så stark, att menniskor och djur hade svårt för att inandas luft, kunde intet släckningsarbete i tornet företagas, och tiden medgaf ej heller att foga anstalt om klockornas nedhissning, utan dessa nedsmälte under den starka hettan, så att berörde Herrans tempel nu endast består af en ruin, dels för tornets till hälften förbrända murar och dels genom de åtgärder, som vidtogos i kyrkan för ätt rädda orgelverk, altare och pedikstol, samt utförandet af alla i kyrkan befintlige, så väl fasta som lösa bänkar. — Ett åsyna vittne till orkanen, der den framfarit med ännu häftigare fart än här i trakten, påstår att det varit rent af omöjligt att taga ett steg mot vinden. Molnen lära strykit så tätt efter marken vid hagelutladdningen, som längre i öster var så betydlig, att man genast efter upphörandet kunde begagna slädar, att det blifvit så skumt som kl. 5 en Novemberafton. Solen skall skinit minuten före ovädret, likasom den en kort stund derefter åter började skina, under det regnbågen i all sin prakt visäde: sig i sydvest. Tomma åkdon, träd, skorstenar, halmtak, grindar och gärdesgårdar skola på mångfalldiga ställen dels blifyit raserade dels flyttäde från sina platser. — Från Piteå skrifves den 16: Jan.: En den förfärligaste storm, som någon upplefvat, SE NR SNRA SÖN AAA fordna, solidare konsten förråder sig. Så har