Aftonbladet – 23 januari 1858, sida 2

för hvilket; näst Försynens nåd), vi hafva att tacka det politiska system Eders Kongl. Maj:t oafbrutet iakttagit, och för hvars geomförande E. K. M:ts representanter icke varit Helt och hållet främmande) gör, att äfven de ökade bidrag, som erfordras för vårdandet af de förenade rikenas yttre angelägenheter, icke uti någon kännbar grad kunna komma att betunga densamma. — Fortgående på den bana af handelsoch näringsfrihet, af allmän och enskilt idoghet, hvilken de båda folken beträdt och på hvilken de äfven, så vidt menskligt förutseende kan bedöma, komma att fortgå, skall också förmågan att bära statsbördorna — jag betviflar. det icke — alltjemt ökas. I de utdrag af statsrådsprotokollet, som åtföljde statsregleringspropositionen, yttrade vidare chefen för sjöförsvarsdepartementet, då han talace om behofvet af löneförbättringar åt flottans stater och kårer, att han ansåg för synnerligen angeläget, att deras äskande icke fördröjdes, emedan i annat fall flertalet af det yngre befälet och gemenskapen säkerligen icke längre skulle tveka att utbyta den till de första lefnadsbehofvens fyllande otillräckliga vedergällning, som nu bestodes dem för tjensten vid flottan, emot den rikliga utkomst de hade att påräkna i den enskilta industriens tjenst, vid allmänna arbeten och, eget nog, äfven vid en och annan af statens nybildade inrättningar. För framgången af en angelägenhet sådan som denna visade sig dessutom -— tillade departementschefen — äfven med hänseende till de behöfliga tillgångarne, omständigheterna synnerligen! gynsamma, då, under ingen föregående tidsperiod, samtidigt rikets drätsel varit mer blomstrande samt välmågan i landet större och allmännare spridd, än i den dåvarande. Icke mindre viss på landets blomstrande ställning var chefen för civildepartementet. Han yttrade i sin motivering för äskandet af ökade löner åt landtstaten, dels att hypoteksföreningar, bankbolag och äfven enskilte personer åt sina tjenstemän erbjöde vilkor, som någon gång öfverstege den högsta lön en statens tjensteman kunde vinna, och dels att, i anseende till utmätningsmålens minskade antal, landssekreterarnes inkomst af expeditionslösen för det dåvarande minskats; i följd hvaraf lönetillökning begärdes åt flere landssekreterare och en mängd andra landtstatstjenstemän. Finansministern öfverträffade vida alla sina kolleger i förtjusning öfverrikets lyckliga ekonomiska tillstånd. Han anförde i statsrådet den 11 Oktober 1856, bland annat: De lyckliga förhållanden, som uti rikets -näringar, handel och industri under senare tider ) H. exc. utrikesministerns artighet, att äfven medgifva Försynen någon del af äran för hvad som blifvit gjordt, bör icke lemnas oanmärkt. ) H. exe. ville med detta uttryck insinuera, att ministerstaten gjort sig förtjent af ökade arfvoden. Försigtigtvis underlät h. exe. att inlåta sig på ett uppräknande af de förtjenster ambassadören i Petersburg hr af Nordin inlagt undet han skötte sin mission — i Italien, eller ambassadören i Paris grefve Gustaf Löwenhjelm, under det, honom : ovetande, hvarjehanda extra ombud ledde underhandlingarne: EEE ONS RAA ANA KE Stockholms I Komparativ öfversigt af ställningen vid s