Aftonbladet – 23 januari 1858, sida 2

och-satt du öder bort tiden med den gamla skälmen Nicholas. Hör du det? Ja å Och inga vandringar i skogen för att lära de andra barnen odygder. Nej. Och du skall älska mig. Det låg något hånande i rösten då han sade detta. Gossen ryste. Hvarföre svarar du mig inte? sade Amen Corner och nöp honom i örat. Detta är ej rätta sättet att vinna hans kärlek), sade Martha medlande. Är det så du håller ditt löfte? Det är mitt sätt, svarade mannen, och jag ämnar ej förändra det. Vill du älska mig ? tillade han i en ton af rå grymhet. Nej! utropade vår hjelte och slet sig lös hed en våldsam ansträngning. Jag hatar er! Amen hindrades från att förfölja honom ut i trädgården genom ankomsten af flera grannar, som infunno sig för att gratulera det lyckliga paret i anledning af deras giftermål. Till sin förvåning funno de bruden med tårar i ögonen och brudgummen mycket röd och uppretad. Jag skall nog ändå qväsa den lilla tjufpojken, sade Amen till sin hustru med låg: röst. Detta var det första molnet under Marthas äktenskap. Olyckligtvis skul!e det ej blifva det sista, ty innan många dagar förflutit, fann hon att hon utbytt sitt oberoende för ett bittrare tyranni än fattigdomen. Det var kallt, beräknande, hårdt och förolämpande. Hennes hem var ej Jängre lyckligt. De stackars små barnen, vana vid ett öfverseende, som gränsade till svaghet, blefvo förskräckta öfver denna förändring. Deras glada skratt gladde ej längre deras fostermor; de smögo sig omkring 1 huset, tysta och rädda, som om de hade fruktat de hårda orden och den tunga handen. Då vid månadens slut betalningen erlades för dem, underrättade mannen henne kallt