Aftonbladet – 22 januari 1858, sida 3

Jacob för att fråga om chäsen var förspänd. Den står vid dörren, sir. Som agenten var en högeligen ordentlig man, skickade han sin skrifvare med aderton pence att betala hvad han förtärt, och då denne iterkom till sidan af chäsen, som hans förman belt och hållet upptog med sin Packning, sade honom denne, att han kunde få behålla de tre pence han fått tillbaka vid vexlingen, och för att lugna sitt samvete öfver denna ovanliga frikostighet underrättade han honom att han måste gå tillbaka till Newark: det skulle göra honom godt att få motion. Icke med en tom mage, änmärkte ynglingen, det är åtta mill Bara sju och en half genom skogen vid Pocklington, sade juristen med ett förnöjdt leende. Jag finner med ledsnad, Jacob, tillade hah, hur mycket ni är begifven på vällefnad och allt slags frosseri, Vid er ålder och med erdra tillgångar borde ni göra besparingar. Besparingar, med femton shilling i veckan och tvungen att vara anständigt klädd, sade den unge mannen då -chäsen for af. Den gamle gnidaren! Han skulle vilja — Den tillämnade reflexionen blef tvärt afbruten genom tre Jjudliga tjutningar från fönsterna till. klubbrummen i öfra våningen — de uppretade arrendatorernas farväl till len nya agenten. Skrifvaren förenade sig med dem så mycket hans lungor tilläto. Jacob Bantem var född på arbetshuset i Newark, och som han ej hade en vän eller uanhörig i hela verlden, fick han stanna qvar ler tills han var tretton år gammal, då mr Ellsgood, som var en af hans målsmän, började blifva uppmärksam på hans Le: utt räkna och hans vackra handstil; han tog iw0nom till sig, lät honom först städa kontoret, springa ärenden och kopiera rättegångs