Aftonbladet – 22 januari 1858, sida 2

iem Sannolikt skola vi; u loppet af vår berättelse åter sammanträffa ned dem. Efter arrendatorerha.kom ordningen till dem som: besuto kojor och smärre lägenheter; ty ingen fisk var för liten för juristens glupsknet; han prutade med dem om några skillings ränta och : naturligtvis erhöll han: den. Derattiga äro, vanligen: försvarslösa; få af dem vågade för andra gången anropa hans medlilande; en ; blick. på. honom öfvertygade dem att det-skulle: vara fruktlöst. Martha var en af de sista som infunnosig. Hvad är detta? frågade mr Ellsgood med skarp röst; då hön läde ett blankt guldmynt framför honom på bordet. Min halfårsränta, sir. : Den gamle mannen började bläddra i böckerna med en. tvifvelaktig och missnöjd min. Stuga och trädgård, mumlade han, i det han vände bladet, för fyratio:shilling på året. Uthyrd till Georg och: Martha, .Chason, hm! Oförsvarligt att så förslösa sin., förmögenhet. De böra till .det minsta inbringa tjugo, pund om året. Hör på, min goda qvinna, hur länge har: ni bott der 2 Nioår, -sir. Och aldrig betalt högre ränta? Nej, aldrig, sir; sir Harry förlänade oss denna bostad, eraedan. min bror varit hos squire. Walter alltsedan han var en gosse och var hans favorittjenare. p Juristen trummade sig i pannan med fingerspetsarne och började tro att han ändtliren funvit nyckeln till den hemlighet han så länge hade grubblat öfver. Ha, nu börjar .jag förstå! Här får jag indtligen förklaringen. Hör . på, min vän, an ni. säga mig hvad mr Walter Herbert skulle göra med tre tusen pund-några få månader; före ssin död?