Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 3

ligt att bekosta mitt uppehälle äfven då jag tar i. betraktande Abbys. sätt att.göra upp räkningen. Jag är glad att höra det, sade hans följeslagare; ty, näst plågan att sjelf vara i förlägenhet, kommer väl obehaget af att se sina vänner i en dylik belägenhet, utan medel att kunna hielpa dem. Roderick log åt skilnaden mellan plåga och obehag; den var fint tecknad. Jag vet ni trodde att jag bedrog er, fortfor den förre, då jag sade att jag ej hade en shilling; men jag talade sanning. Jag har under de två sista månaderna lefvat på min namnuteckning. Reverser ? Nej, just icke det. Huru, Cusack! Säkerligen kan du ej hafva varit nog oförsigtig ätt begå förfalskning ? utropade hans vän med förfärad röst och ej utan en viss anstrykning af förakt. En man med din verldskännedom! jag blygs för dig. Det har varit mitt eget namn: Charles Cusack, och ingen annans, som jag tecknat. Jag ser att detta förefaller er oförklarligt, men jag vill yttra mig tydligare: den gamle mäklaren här uppe i öfra våningen har spe-; kulerat ej endast med sina egna tillgångar utan äfven med sin kompanjons i alla möjliga merkantila företag. Åldrig har väl någon mera handlöst rusat:i förderfvet. Min namnteckning är nödvändig för honom för, att kunna afsluta sina böcker. : Meni jag kan ändock ej förstå — Tålamod blott; ni skall snart göra detn, sade vännen med det stilla och städade utseendet. Ett exempel skall förklara hundrade. Den första Februari detta år köpte han aktier till ett värde af elfvatusen pund i mexikanska diamantgrufvekompaniet; det gick; snart öfverända, . Nåväl, nu skrifver jag till!