Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 2

———————Lreeeyue——— ALA menniskor kunde berömma sig af att hafva narrat honom en gång, ingen lyckades deruti för andra: gången. Han kunde frånskilja agnarne ur ett konstrikt tal och upplösa en väl sammansatt berättelse med samma lätthet som om -han-sjelf hade hopspunnit dem. Blott åsynen af en man, som fördes till hans inrättning, var nog för att säga honom om han hade pengar i fickan eller ej, och ännu en blick öfvertygade honom om det var troligt, att han skulle kunna skaffa kontanter. Åt-somliga gaf han kredit från tre till fem dagar, åt andra en vecka, åt några få till och med en månad. Detta kom dock endast ifråga med arfvingar till fideikommisser eller med söner till ömma mödrar med rikeliga handpenningar. Dylika kunder tillät han att dränka sina bekymmer i fina middagar och champagne efter femton shilling buteljen, hvilket förenämde mr Wolf hemtade från sin egen källare, naturligtvis för att vara säker på dess godhet; middagarne lagades i hans eget kök då de önskade se några vänner hos sig: Hvad hans cigarrer beträffar, voro de verkligt engelska; han hade dock samvete i något fall. Af denna orsak var det väl ock som han stundom anmodades af sina kunder att göra dem sällskap att röka en. Som en vis man drack han aldrig vin, åtminstone ej i sitt eget hus vid Redliongatan i Holborn; huru han gjorde i sin lilla trefliga skrubb vid Highgate har ingenting att göra med vår berättelse. Det är hans offentliga karakter vi önska teckna; vi förakta att afslöja hans enskilta lifs mysterier. Abby hade mer än en egenhet. Till hans beröm måste vi nämna, att han aldrig svor eller förgick sig, om någon af hans kunder väckte hans misshag; han beklagade djupt att hans hus var fullt, vinkade med sin smutsiga hand (på hvilken han i parantes sagdt al