Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 2

— ——— X—;———— —— vn SJETTE KAPITLET. Tycks han en dufva vara? han hör lånat De hvita fjädrar — han bar korpens. sinne. Är.haän elt lam? — Han stulit har dess skinn, Ty :han har hjerta af roflystna vargen. Ö Hyem kan ej ta en yta som bedrar? Shakespeare. Vid Redlion-gatan i Holborn står en mörk orappad tegelstensbygnad af ett så dystert och bedröfligt utseende, som om den alltsedan tret io år: tillbaka varit utdömd. Jerngallren för de små fönsterna i bottenvåningens mottagningsrum voro rostiga, och porten hade ett så jemmerligt utseende, som om den bönfölleatt blifva ommålad. I första våningen voro tre fönster af samma proportion som de båda nedra, och genom deras dunkla rutor skulle en person med ovanligt skarpa ögon, om Dn. b. dagen vore klar, kunna skönja en radjerngaller så nära hvarann, att rummets innehafvare nätt och jemt kunde, om han så behagade, få fram sin hand derigenom och vattna de dvärgartade tynande plantorna, som växte, eller rättare sagdt, som ej dogo ut i de tre smutsiga, grönmålade trälådorna utanför. Fönsterna i andra och tredje våningarne voro så bedröfligt lika sina grannar i den första, att samma beskrifning må gälla för alla. Detta hus tillhörde den väl bekante Abraham Wolf, baillift och egare till ett bysättningshäkte, en ganska aktningsvärd man isin väg, det vill säga att han hade gifvit sherifferna i Middlesex och Surrey antaglig säkerhet, att han på ett tillbörligt och lämpligt sätt skulle fullgöra sitt åliggande, hvilket; om ock ej, det ungenämaste i verlden, hade den för honcm ligen ej obetydliga fördelen att vara högeligen vinstgifvande. Abraham, eller Abby, sor han för korthets skull kallades af husets invånare, egde. en stor skicklighet att utförska sina kunder, Få