Aftonbladet – 20 januari 1858, sida 3

Tullportar — åh nej, någonting sådant finnes icke på hela Island; här skulle visst en tullnär ledsna till. döds i brist af: sysselsättning. På afstånd utbreder sig en gräsmatta, omsluten af lavaberg och vulkaniska klippor. Dennå äng liknar det vackraste gröna sammet; dess milda och behagliga färgskiftningar skänka en. angenäm och ljuflig hvila: åt den resandes öga, under. flera dagar uttröttadt af hafvets enformiga anblick: Gräset på de isländska ängarne är fint och glänsande; det måste helt visst hafva, ett särideles lockande, behag för: betande hjordar. Under det man. med fägnad betraktar denna lifliga grönska, känmer sig ögat likasom fasthållet vid markens horisontela linie; ty ofvanom blommorias stjelkar finnes ingenting som kaftecknär sig mot himlen, ;ej ett träd, ej en :enda buske. Sjelfva gräset. tyckes besinna sig,-om det skall vidare. våga uppskjuta öfiver jordytan; dess späda strår stå likasom frusna och tveksamrna, sökande någon värma :genom tätare anslutning, till hvarandra, och isynas färdiga att vilja åter. draga sig ned i marken vid första kallare vindfläkt. En evig tystnad hvilar öfver dessa ödsliga nejder; ingenting afbryter den, icke en gång vindens hvinande; den skulle här till motstånd förgäfves söka en trädtopp att böja eller ett enda löf att skaka. I det inre af staden, dit vi snart återvända, kan fotgängaren färdas obehindradt sin väg rakt fram; hän behöfver ej låna någon försigtig uppmärksamhet åt hvad som omger honom; en vagn skall aldrig nödga honom att vika af från den riktning han en gång tagit; icke.en enda sådan finnes i Reikiavik; detta forslingsmedel är till och med fullkomligt okändt på hela Island. Det gifves infödinpar som tillbragt en lång lefnad utan att hafva sett ett hjul, icke en gång till en skottkärra. Och i sanning, ingenting vore här onyitigare, än en vagn eller hvad slags fordon som: helst; ty på hela ön finnes hvarken väg eller stig, som med hjuldon kan befaras. Huru kommer det sig, frågar man en inföding, att Island skall vara i mistning af den urgamla uppfinningen af en vagnskorg, uppburen af ett par bjul? Det är troligtvis derföre att vi sakna lämpliga vägkommunikationer. Hvad kan orsaken vara, frågar man en annan öbo, att ni bär icke han en enda väg?, Vägar! svarar han, hvad skulle vi göra med sådana? ... hela ön eger ju icke en enda vagn. Och nu, fort en utflygt till det inre af landet! I morgon, vid första gryning skola vi samt och. synnerligen vara på benen! Regn eller vackert väder, likagodt, vi måste bege oss på väg. Solen lofvar just icke något fördelaktigt; men så är det också icke i sådana trakter som dessa man bör göra sig räkning på stadigt och vackert väder. Må nu hvar och en styra ut sig så, att han kan taga nattqvarter i sina kläder; ty hvad herberge. för resande beträffar, så skola vi öfver öns stenbundna mark ej finna annat tak, än firmamentets dystra HKvalf. Landets märkvärdiga utseende, det imponerande skådespelet af Geysers ryktbara källor, skola hålla våra resande rikligen .skadeslösa för deras ansträngningar. Man skall be agna sig af det enda fortkomstmedel, som finnes på Island, och detta medel lemnar också verkligen i intet atseende någonting öfrigt att önska. De isländska hästarne äro små, men starka; de ärö dessutom begåfvade med alla de egenskaper, som markens alltför sällsamma beskaffenhet i deras hemland påkallar. Så snart. man. ankommer till en ström, kastar sig hästen, ehuru: helt flimtande: af loppet, straxt uti vattnet och vadar eller simmar öfver; : ty på Island finnas inga broar, af samma orsak som man der saknar både vägar och fordon. När det gäller att klättra öfver ett berg, ser man den isländska hästen än haka sig fast vid lavaslaggen, än: glida utför släta klippor. Afven i kärren finner han fotfäste. -Nedkommen på slätten återtager han sin passgång, och skulle dock kunna täfla i hastighet med våra post-1 hästar. Öfverlägsen i styrka har han äfven). i afseende på klok beräkning i hvad som rörer hans syssla ett visst försteg framför: menniskan. Vid farliga ställen under färden sät-1 ter sig hästen emot sin ryttares befällningar, om han anser dessa leda till skada; han följer i stället sin instinkt,och hans instinkt, den är här ofelbar. Och om aftonen, sedan -han gjort så många goda tjenster, finnes för bonom -hvarken stall eller: bafre. : Han trotsar det svåraste väder och föder sig så godt han kan med bete. Ryttaren insomnar utan att bry sig om hästen, utan att hvarken uti grimma eller tjuder söka en borgen för hans trohet, Följande morgon återfinner han honom betande i närheten, rask och villig, färdig att mottaga tygeln. Den isländske hästen kunde med skäl kallas isöknarnes dromedar; han ärlika lättfödd, ) har samma härdighet som. det motsvarande lastdjuret i de brännande öknarne; han liknar det till och med i afseende på de långa håren om vintern. Den isländske bonden, likasom araben, verkställer långa resor med sina hästar. Om sommaren sammanfäster han dem i en rad den ene vid den andres svans, lastar dem med ull och torr fisk, och anförtror med all trygghet ledningen af hela karavanen åt en qvinna, stundom äfven åt ett barn. Den enda tjenst som menniskan här bevisar djuret är att taga hand om användandet af dess tid; ty hvad dess föda beträffar, så bekymrar hon sig föga derom; under sommaren, då gräset står i sin bästa växt på ängarne,; erbjuder hästen en glädjande anblick af välbefinnande. Vid slutet af en medi foderbrist förenad vinter erinra de isländska hästarne om uppenbarelsebokens svultna och utmärglade djur. Omkring etthundrade små hästar stå i flockar,. väntande på Reikiawikstorg, en del lösa. en del sadlade och betslade: de senare