Aftonbladet – 20 januari 1858, sida 3

ningen väsenthgaste vetenskaper. Det ar en! mycket inskränkt supposition af ww; attt ex. om Sverges nuvarande båda universiteter skulle sammanflyttas till Stockholm, blott en lärareplats skulle komma att finnas i hvarje vetenskap, hvilken såsom: denenda dylika plats i landet skulle underkastas äfventyret, att vid inträffad ledighet för längre eller kortare tid blifva obesatt eller nödgas besättas med en person, som för tillfället erbjuder sig. Ty det är en ytterligare, icke den minsta fördel af att hafva ett-större universitet.i stället för flera mindre, att täflan kan komma i fråga mellan två eller flera lärare, som lisa öfver samma eller nära sammanhängande ämnen, on täflan, som hindrar den sjelfbelåtenhet, 4 hvilken den i sin sak. enda läraren, vid-ettlitet universitet icke sällan går under. Man har vid de tyska universiteterna sett sig föranledd gynna en sådan täflan genom den. största möjliga frihet för lärarne i val af ämne, så att der ingen. är. uteslutande -bunden vid den . vetenskap, för :hvars meddelande: han gentligen blifvit tillsatt: För ett litet land, om Finland, för hvars behof ett universitet är tillräckligt, erfordrar flera lärares anställande naturligtvis stora pekuniära uppoffringar. Men vill man ändamålet, duglighet hos universitetslärarne, måste man vilja medlet: Medlet är enkelt, att icke söka lärare för en bestämd plats, utan bereda plats åt lärare, då sådåne uppstå. Detta kan ske sålunda, att då vid universitetet finnes någon genom vetenskaplig insigt, författare och lärareförmåga utmärkt man, år honom anslås en extraordinarielön, mot skyldighet att föreläsa i de ämnen, som tillhöra hans vetenskap.: När då en ordinarie tjenst i samma vetenskap blir ledig, kan extraordinarien till den öfverflyttas — om ingen dugligare gör honom platsen stridig — och extraordinarielönen åter indragås. Detta medel är osvikligt, om det samvetsgrant anlitas, så att endast den verkligen utmärkte röner denna utmärkelse, att få sig en personel lön anslagen. Ty hvar och en ung man vid universitetet med vetenskaplig håg och förmåga skall då, obekymrad om sin framtida bergning, kunna egna sig åt vetenskapens tjenst. Principen är, som sagdt, att lärarelöner anslås, då utmärktare lärareämnen framstå, icke tjenster inrättas, som i brist på sådane stå öppna äfven för medelmåttan: Det är kändt, att consistorium academicum i un-! derdånighet föreslagit en till detta mål syftande ändring i statuterna för Finlands universitet, och det är allt hopp, att förslaget skall vinna nådigt bifall. Som bekant, är denna utväg längesedan anlitad vid de förnämligare tyska universiteterna. Ja man kallar der stundom utmärkta män till universitetet såsom ordinarie professorer, utan att den för dem anslagna lönen efter deras afgång qvarstår på universitetets stat. Denna stat är äfven öfverhufvud vexlande, emedau vid kailelse till professioner aflöningen bestämmes efter öfverenskommelse, än högre, än lägre, allt efter den kallade professorns ceclebritet och derpå grundade anspråk. Det är en sjelffallen sak, att hufvudstadsuniversiteterna draga till sig de utmärktare förmågorna, och att sådane äfven för dem med större ifver uppsökas. Ty den intelligente mannen älskar naturligt en intelligent omgifning . och beröres hellre af de stora -mhällsintressena än: af småstadslifvets pårixulära bestyr; och likaså skall i vanliga fall landets styrelse af universitetets närvaro i hufvudstaden lifligare manas att. till detsamma samla den vetenskapliga och littera utmärktheten. Man har häremot anfört; att de vetenskapliga bildningsanstalterna bättre spridas på flera punkter i landet, än koncentreras i hufvudstaden. Den omedelbara verkan af ett universitets tillvaro på en ort har föga någon omkrets utöfver denna orts rålinier. Man spörjer t. ex, af Upsala universitet intet särskilt inflytande i Sigtuna, Enköping och Östhammar; icke beller skönjdes i Nådendal, Nystad och Raum2a något särskilt spår af. universitetets : närvaro i Åbo. Fördelen af, att ett par små orter något mera. civiliseras, genom att ega sina universiteter, bör väl ingen sätta i bredd med det inflytande; som universitetet i en hufvudstad utöfvar på denna, och hvilket naturligen återfaller på hela landet -— äfven antaget att hufvudstadsuniversitetet icke qvalitati,i skulle stå öfver låndsortsuniversiteterna. Men då, såsom lätt inses kan och erfarenheten visat, ett universitet i hufvudstaden alltid kommer att stå högre i afseende å vetenskapliga hjelpmedel, samlingar m. m., vetenskaplig håg och förmåga hos lärarne, deltagande r civilisationens och samhällslifvets intressen hos lärare och lärjungar, så måste ett sådant universitet så mycket mera förmå verka på bildningen äfven i de aflägsnaste delar af landet redan .genom sin omgifning och sitt omedelbara inflytande på den. Ty det är om ett sådant inflytande vi här tala. Abstrakt taladt, har. en torpares uppfostran till humanitet samma värde som en regents. Men detta hindrar icke att aktning för vetenskaper, för principer och teorien verkar vida mera, då den finnes hos landets styrelsepersonal, de högre funktionärerna och den bildade delen fen hufvudstadsbefolkning, än hos magistratspersonerna och borgrarne i en småstad. Vi hafva ganska litet uppehållit oss vid nufvudstadens inflytande på den studerande ingdomen. Ty hvad man härom bör tänka 1tgör ett enkelt korollarium af hvad man anser universitetslärarne vinna vid ett hufvudstadsuniversitet. Vi tillägga blott, att om nan hos den anser kunskap om statsstyrelsen och statsförvaltningen för, öfverflödigy och träfvandet att förbyta patriotismen från obemd känsla till en på det verkliga riktad osterlandskärlek för ett fel, så bör man icke eller fordra att universitetet skall bilda dugiga ämnen för statens tjenst. Ty genom en exa och en examen bildas de icke. Brinnande