Aftonbladet – 19 januari 1858, sida 2

tan vid tanken på den fara han lopp; hon var nu den kalla, beräknande, sansade qvinnan med starka känslor och villig till hvarje uppoffring, som kunde vittna om hennes hängifvenhet för den man, som hade ledt henne steg för steg från hederns, sanningens och det rättas bana; hvars olyckliga inflytande kommit henne att glömma de heligaste band och att uppoffra sin bedragne och grymt förorättade broders lycka för hans girighet och ärelystnad. En dylik svaghet kan ej kallas kärlek; det var förtrollning, vansinne. De tro sig kunna skilja oss åt, sade hon med ett bittert leende; dårar! Med all sin lärdom förstå de sig bra litet på det menskliga hjertat. Inbilla de sig att, sedan jag gjort mig döf för samvetets röst, jag skulle lyssna till verldens omdöme? Hvad är den för mig? Roderick är min verld — jag känner ingen annan — lefver ej för någon annan; och jag skall befria honomp, tillade hon i beslutsam ton, om jag ock skulle förpanta hvart tunnland jord af Crowshall för att vinna medel dertill. Sedan hon inom sig afgjort hvad steg hon skulle taga, afsände hon ett bud till mr Ellsood, en ansedd jurist i Newark. Detta var ej det första tillfälle då hon begagnat sig af hans hjelp. Han hade uppsatt den förbindelse som hon varit nog svag och oförsigtig att gifva den samvetslöse ränksmidaren, att gifta sig med honom, i händelse af sir Harrys död. Längre fram på dagen kom gentlemannen till Crowshall. Collins Ellsgood, eller advokaten Colley, som han kallades på orten, var en ganska anmärkningsvärd man, såväl till sin person som klädsel, tänkesätt och sedvanor. I sitt sätt närmade han sig stundom sträfhet, dock ej af brist på belefvenhet, ty han var fin som dia