Aftonbladet – 19 januari 1858, sida 1

förboppning. Den siste af ätten dog utan att jag var vid dödsbädden. Det skall. bli en stor begrafning; alla fattiga få sorgkläder, just som när hans far dog. Ja, han var just vid samma ålder,, tillade dödgräfvaren, sJag bär alltid sorg, sade qvinnan med allvarsam röst. Gentlemannen, som nu tillfredsstält. sin nyfikenhet med att bese monumenterna, kom tillbaka på kyrkogården tillika med sin följeslagare, som kastade nycklarne till Nicholas. Gå genast till herregården,, hviskade Nan till den förstnämde; det har varit bud efter er. Jag fruktar något är i olag. En blick af hemligt förstånd vexlades dem emellan, men ej något mera ord; och sedan främlingen tackat Amen Corner för hans tjenstaktighet, försvann han snart bortom stättan som förde till parken. En mycket frikostig herre, anmärkte klockaren med ctt förnöjdt utseende. Jag ville önska att jag hvar dag finge visa kyrkan för ett halft dussin sådana främlingar. . Jo, jo, det kan jag tro, tänkte qvinnan i det hon gick sin väg. Den förre följde efter henne och lemnade således dödgräfvaren att återtaga sitt arbete, med hvilket han dock allt emellanåt höll upp för att se på Dick, som nu åter förenat sig med sina små lekkamrater. aNann, sade mr. Corner när han upphann henne; jag fnner mig sårad, ja, verkligt sårad öfver det ringa förtroende som ir oss emellan; vi, som ändock hafva känt hvarann så många år. Och var så god och säg mig hvad förtroende det skulle: kunna vara emellan oss? frågade hon. med :en föraktlig blick. Ni förstår väl... vår vän. den .. nt vet nog hvad jag menar.