Aftonbladet – 18 januari 1858, sida 2

ker blott ingenting af mitt oberoende, som man må derom säga hvad man behagar, hvarken är hatfullt eller otåligt, som helt .och hållet tillhör min karäkter, och som icke lånar det ringaste af min egenskap som professor; eftersom man har behagat erinra mig om, att jag när som helst kan afsättas. Jag har ej förgätit detta. Jag fann fordom känslan af mitt oberoende i min oafsättlighet, på den tiden då jag var oafsättlig i likhet med alla andra Frankrikes professorer, och jag var ej på denna grund mera upproriskt sinnad. Jag finner nu känslan af mitt oberoende i tanken på denna min afsättlighet. hvarom mina Ye erindra mig, och som jag sjelf städse ihågkommer, i följd af en stolthet, hvilken I, M. H. skolen fatta, då jag bemödar mig om aft ersätta titelns osäkerhet med tankens aktningsfulla fasthet. Dessa ord afbrötos flera gånger af bifallsyttringar från det ofantliga auditbriäni, som uppfylde den stora salen i Sorbonne.