— Ridderskapet och adelns plenum i lördags, i hvilket frågan om ståndets representation vid riksdagarne genom valda ombud förekom till debatt, företedde något, som förtjenar att särskilt antecknas. Såsom vi förut berättat var junkerpartiet i denna fråga splittradt, och å den sidan, som önskade framgång. åt förslaget, hade, vid på förhand hållna konferenser m. m., icke obetydliga ansträngningar blifvit använda, för att deråt bereda en önskad utgång. May hade i sådant hänseende bland annat öfverenskommit om ett amendement, som gick derpå ut, att antalet af de valda ledamöterna skulle ökas från 70 till 100, och att aflöningen såväl för dessa som för riksdagsmännen inom de öfriga stånden skulle bestridas af statskassan. Generalen grefve Carl Gustaf Löwenhjelm lärer åtagit sig att framföra ett sådant förslag och skulle understödjas af grefvarne Lagerbjelke, Erik Sparre, friherre Rudolf Cederström m. fl. Den dekonfityr, som träffade landtmarskalken i fredags afton, derigenom att omröstning begärdes ; rörande hans propostiion att ståndet måtte åtskiljas, bibragte likväl anhängarne af denna mening den öfvertygelsen, att ståndets majoritet icke hyste några sympatier åt detta håll, hvarföre man måste ändra operationsplan. Detta hade till följd, att grefve Löwenhjelm, efter ett långt och grannt tal, derunder han till och med begagnade den INNE PINE RE RA EA LE SE Ra SN