Aftonbladet – 16 januari 1858, sida 2

redan vid pleni början hviskningsvis, att det blifvit så planeradt, att det ifrågavarande ärendet icke skulle företagas denna afton, utan att landtmarskalken under hand välvilligt gifvit åtskilliga ledamöter tillkänna, att ståndet komme att åtskiljas kl. 8, vid hvilken timma landtmarskalkens vagi äfven var bestäld. Man erfor likaledes hviskningsvis, att anledningen till detta oförväntade uppskof skulle vara den, att generalen grefve Carl Gustaf Lövenhjelm, som ämnade uppträda såsom kämpe för förslaget, eller rättare för ett amendement dertill, i afsigt att göra det mera smakligt, var bjuden på bal Hos h. exc. norske statsministern och således vore hindrad att på aftonen infinna sig, för att göra slag i saken. Vi lemna derhän, huruvida detta motiv var det sannskyldiga eller icke. Det säkra är, att det allmänt omtalades och allmänt troddes. Också föreföll det temligen : besynnerligt ätt, sedan man i halfannan timma uppehållit sig med likgiltiga justeringar som ingen hörde på. landtmarskalken först klockan omkring halt 5 började föredrågningen af den bordlagda xpeditionsutskottets skrifvelse, deröfver mnåon diskussion uppkom, men som -begärdes ör andra gången på bordet, hvarefter landtmarskalken till bordläggning anmälde ett ar utskottsbetänkanden och sedan föreslog, att då tiden var långt framskriden och det på föredragningslistan efterföljande målet vore för ridderskapet och adeln af synerlig vigt, ståndet således nu måtte åtskiljas, för att i påföljande plenum företaga detta ärende till behandling, tilläggande hr landt Harskalken, att han, på förfrågan af flera lelamöter om konstitutionsutskottets memorial skulle förekomma på aftonen, svarat nej, hvarföre dessa aflägsnat sig. Den framställda propositionen blef, detta oaktadt, med blandade ia och nej besvarad, och grefve Björnstjerna og sig till och med friheten hemställa, om oke ett sådant uppskof vore stridande emot idd. och adelns beslut, att detta ärende skulle öretagas i det första plenum efter den 10 fanvari, hvilket vore det nuvarande. I denna wemställan förenade sig äfven hr G. Cederschiöld. och friherre Paykull, hvaremöt grefarne E-ik Sparre och Lagerbjelke samt friwerre Rudolf Cederström äfvensom grefve af Ugglas ansågo grannlagenheten emot landtnarskalken äfvensom mot de:ståndets ledanöter, som på landtmarskalkens ord aflägsnat sig, och slutligen sjelfva sakens vigt kräfva. utt ingen öfverraskning egde rum — en invändning som likväl bemöttes med det svar, utt då ståndet redän för flera veckor sedan eslutit, att ärendet skulle företagas i detta plenum, sådant väl borde gälla framför den förmodan om ståndets benägenhet att ändra samma beslut hr grefven och landtmarskalken enskilt kunde hafva yttrat. Emellertid och då proposition om ståndets åtskiljande ånyd framstäldes och besvaredes med ja och ae), begärde hr August von Francken votering, som utföll med 98 röster mot 31; hvarföre ståndet åtskildes klockan omkring 9 på aftonen. Vi ha ansett oss böra något omständligare redogöra för denna lilla episod, emedan den är ganska karakteristisk. Man erfar nemligen, att i denna fråga en splittring förefinnes inom sjelfva junkerpartiet, och att det unga hofvets jemte den förnäma byråkratiens tillgifne, hvartill man främst räknar hr landtmarskalken grefve Hamilton sjelf; synnerligen intressera sig för förslagets framgång å riddarboset, hvaremot en annan mera aristokratisk fraktion af junkrarne önskar förkastandet af detsamma, likasom, ehuru af skiljaktiga motiver, det lilla antalet liberala, hvilka utan tvifvel med glädje skulle skänka bort sin sjelfskrifvenhet åt svenska folket, men ingalunda torde vara benägna att transportera den på herrar regementschefer och landshöfdingar, eller sådane aspiranter till dessa platser som grefve Erik Sparre, hr Bildt o. s. v. Den ofvan beskrifna episoden var tillika ett i visst hänseende anmärkningsvärdt svar på den vid sidan af grundlagen beslutade adress, som helt nyligen genom en deputation frambars till regeringen om bibehållande af den nuvarande landtmarskalken, oaktadt han, i anseende till sjukdom, sjelf begärt sitt entledigande. Det blir nu ganska intressant att förnimma beslutet i sjelfvå saken, som i dagens plenum förekommer, men hvarom vi äro okunniga då detta skrifves. H.7 M. konungen fortfar att dagligen. åtföljd af H. M. drottningen, uti öppen vagn tvenne gånger hvarje dag företaga promenader kring Djurgården.