Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 3

Tom yelandet, eher utotver vetandet derom är — det vet man icke. Äfven naturkrafter-nas användande för menniskans ändamål utöfvar samma inflytande på vetandet om natur-föremålen. De blifva för henne något annat; än hvaå de varit. Allmännare är insigter. häruti i fråga om andens företeelser och verksamhet, Ty man ser sig tvungen erkänna. att t. ex. rätt och, orätt, eller mera handgripligt, familj, samhälle, stat bestämmas at vetandet derom, och att en ny insigt i nämda iastitutioners väsende och inbördes samband ocmotståndligt medför en förändring i sjelfva institutionerna, i den mensk iga verksamhet, af hvilken deras verklighet utgöres. Det är den lätt erkända läran, att en högre intellektuel bildning omskapar familjelifvet, samhällslifvet, den politiska verksamheten. Nämda den moderna vetenskapens ställning till det verkliga lifvet har äfven förändrat vetenskapsmannens ställning och bestämmelse. Klostercellen är icke mera hans rätta hewz han skall söka beröring med. det verkliga lif;vet och med dem, som i detsamma. äro praktiskt verksamma; ja han bör sträfva att bestämmande riktningen och målet öfva inflytande på denna verksamhet. Fan skall göra det öfverhufvud derföre, att hans teorier böra vara rotade i verkligheten, och särskilt emes dan hans egenskap af vetenskapsman ingaiunda afklider honom karakteren af vertdsborgare och medborgare. Ett universitet är vidare icke ett institut för vetenskaplig forskning, utan för vetenskaplig undervisning. Det ör det förra blott så till vida, att sann vetepskaplig undervisning hos läraren förutsätter vetenskaplig forskning, Nutidens universitet är slutligen icke blott en anstalt för bildande af vetenskapens idkare, stan för meddelande af vetenskaplig bildning it medborgare i samhället i allmänhet, bestämda till verksamhet i dess mångfaldiga särskilta värf, Universitetsläraren är af dessa orsaker än mera, än den blott vetenskaplige forskaren, hänvisad till uppmärksamhet på det praktiska lifvet, Hans åliggande är att hos i ärjungar väeka hågen och utveckla förigan att sjolfständiegt tinka och verka i kilda kall, hvilkas allmänna, gemensamma mål är att göra det nationela vetandet och seden till uttryck för den allmänt menskliga bildningen. Vi böra då för anmärkaro med signaturen tillägga, att vi med scd förstå all menniskans sedliga verksamhet. Vår tanka ir: den vetenskapliga lexan är ofruktbar. Den utgör det vetande, öfver hvilket allmänt der slagan föres, att det, sedan examen är gjord, blåser bort i alla vindar. Men detvetenskapliga vetandet, äfven det mest abstrakta och strängt systematiska, vinner lif och göres fruktbart, om det tillämpas på gifna förhållanden. Dessa gifna förhållanden äro de, uti hvilka Avarje menniska lefver. Hon tillhör sin tid, sitt land, sin nation. Och vetenskaplig bildning är i sjelfva verket intet annat, än hågen ich förmågan att tillämpa den abstrakta läran nå samtidens förhållanden, på de för ett land egendomliga paturförhållsndena och på der nations andliga Nf individen tillhör. Man må Väremot icke invända, att vetenskapen i och för sig, de vetenskapliga sanningarne, gäller zör alla tider, alla nationer. Detta kan sägas ndast om det mest formela i vetenskaper, pm matematikens 2 gånger 2 är fyra. Men i sjelfva verket har hvarje tid sin vetenskap. don göres om i hvarje nu, såsom menskligAHeten i hvarje nu gör om historien, icke blott den mening, att det närvarande är ett nytt, som aldrig funnits till, utan i den högre, att ifven det förflutna i hvarje nu blir ett annat. rekland och dess kultur äro för nutiden nåsot annat, än de förut varit; Aristoteles läror mafva för samtiden en annan, vida djupare vetydelse, än den deegde för grekerna sjelfva ller för medeltidens skolastik. Man kan säga: fetta beror omvändt af vår tids vetandes tilämpning på det förflutna; men det är i grunlen ett vetande om hvad det förflutna är för ;ss, en tillämpning af det abstrakta vetandet vå det närvarande Det är oändligen lätt att i exempel framvisa betydelsen af det anförda och riktigheten af deri innehållna yrkanden. En teologi, som icke rör samtidens religiösa bekännelser, en nedicinsk teori, som icke afser närvarande ids sjukdomskonstitution och materia medica, ja äfven samhällsförhållanden och lefnadssätt, . on juridik, som icke befattar sig med nu gälande lagar — är icke vetenskap. Det är än ättare att inse, att ett sådant vetande är för len studerande ungdomen ofruktbart, om det icke meddelats med tillämpning på eget lands örhållanden — med andra ord, inmebär en begripande uppfattning af dessa. Men äfven om mindre praktiska vetenskaper gäller detsamma, Filosofien uttalar mera än någon annan vetenskap en nations vetande, hvarföre rolkens. filosofiska litteratur icke orätt blifvit räknad till nationallitteraturen; historien är främst fäderneslandets historia, och det är före fattandet af eget lands historia, som gjort de stora historieskritvarne till konstnärer, icke lott vetenskapsmän; till och med språkvetenskapen afser redan såsom forskning mer eller mindre uttryckligt modersmålet, har såsom un-dervisningsämne sin förståndsbildande betydelse, genom att direkt rigtas på detta eller komparativt hänföras till. detsamma, och den praktiska språkfärdigheten, både den muntliga och skriftliga, är i sjelfva verket en öfversättning till och från det egna språket. Naturvetenskaperna förete en mera allmän karakter, men äfven de måste främst. söka sitt föremål i eget lands klimat, naturalster, t.kx niska företag; och de äro åtminstone jemtörelsevis betydelselösa förden allmänna bildningen-i ett land, om icke. detta sjoltt utgör e inhemska idkarnes af desamma förnämsta gonmiärke. Matematiken, den rena storhetsläran, har ensanr utmärkelsen: att-vara för alk nationalitet likgiltig. Astronomien närmar sig dertill; voreicke almanackan, genom hvilken den åtminstone i cn punkt berör fäderneior