Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 2

en rysning, ack, jag ber er, tala icke derom. Och nu så nära kyrkan till! Jag skulle ej vilja se det för hela verlden. Det är syndigt af er, Nicholas, mycket syndigt, att vilja forska i sådana saker. Jag hoppas det ej så måtte våran, sade dödgräfvären undfallande; ty jag vet med visshet, att jag ej gjorde det i några onda afsigter; jag hade mm bibel med mig och läste Herrans bön och de tio budorden, medan jag satt i vapenhuset. Och såg ni ingenting, hviskade Martha; hennes nyfikenhet var ännu starkare än hennes fruktan. Ingenting — det vill säga: ingenting särdeles.n Då dör ej sir Harry-i nattv, anmärkte den goda tqvinnan; ty det vet hvar och en, att ljuset aldrig uteblir i högkoret i Crowshalls kyrka innan familjens öfverhufvud kallas till räkenskap. Jag har hört min far säga att han såg det natten innan sir Harrys farfader, sir Gilbert, dog. Jag såg det också, sade Nicholas och skakade på hufvudet vid minnet deraf, och jag glömmer det aldrig; det var en förskräcklig natt — en sådan storm! Marken var betäckt af snö, en kall nordan tjöt och hven blånd grafstenarne som en ond ande och strök fram öfver kyrktaket, så att det gamla tornet just tycktes skakas af blåsten. Och sådana blixtar har jag aldrig sett, hvarken förr eller sedan; ni skuile lika tydligt hafva kunnat se namnen på grafvarne som midt på dagen. Det var en ryslig natt, mumlade Nan Willis. Hur kan ni veta det? invände klockaren. Om monumentet i koret säger sant, dog sir Gilbert Herbert tjugo år innan ni flyttade till örten. Kanske jag drömt det, Amen Corner,