Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 2

Nan! Nan!y afbröt hennes qvinliga följeslagare, ni dömer alltför strängt. Så må han då tala sanning, svarade den gamla qvinnan med en mildrad röst; eller om. det är för mycket för honom, så må han hålla sin tunga. Han kan tiga Klockaren betraktade qvinnan för ett ögonblick med ett högst eget uttryck i sitt ansigte; rede, förvåning och fruktan kunde läsas deri, Nan mötte emellertid hans blick med en min, som tycktes säga: Se på mig hur mycket du behagar; du kan dock ej utforska mig. Det var också få personer som kunde detta. Det är hårdt, mycket hårdt, anmärkte Nicholas Pim, som önskade byta om samtalet. att dö så ung, så rik.. Det är ibland hårdare att lefva, anmärkte den gamla qvinnan med en hänförelse, som bon sällan visade. Masken i hjertat har en skarpare tand än den som frossar i grafven; åtminstone känna vi den bittrare, och det är derpå det egentligen beror; men, tillade Hon, huru vet ni att sir Harry Herbert är nära döden ? Han har varit sjuk tre månader,, svarade Amen Corner. Prat! Är detta ett skäl ? Hvar och en är beredd derpå, tillade klockaren. De kunna bedraga sig, såde Nan; jag har varit med om mången oväntad död och lika månget oväntadt tillfrisknande under min lefnad. Har ljuset blifvit sedt i koret än? Icke ännu,, svarade dödgräfvaren, till hvilken fråganegentligen stäldes; jag har vakat för det i tre nätter. Det kommer att synas innan han dörn. sade den gamla qvinnan med ett besynnerligt leende. Tala icke deromla utropade Martha med