Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 3

RIKSDAGEN. Hr Lallerstedts motion i konmunalfrågan. (Slut fr. gårdagsbladet.) Kommunalstyrelse utesluter intet annat regeringssätt än det despotiska. Hon passar lika väl i det aristokratiska England som det demokratiska Amehon är lika förenlig med en monarkisk som med en republikansk regeringsform. I alla länder med politisk frihet har man derföre uppbjudit all sin förmåga för att utbilda kommunalväsendet. Det förefaller derföre oförklarligt, att Sverge kunnit så länge vara i saknad af ett utbildadt kommunalsystem. Och likväl hafva både rikets ständer och regeringen här i landet, långt innan den norska lagen infördes, varit sysselsatta med den vigtiga fråRedan vid 1823 års riksdag föreslog särskilta utskottet, uti sitt bekanta betänkande angående styre!severkens reglering, inrättande af menighetsstyre!ser, på det att embetsmännens åtgärd endast måtte tillkallas i de fall att folket icke vore i tillfälle at sjelft bestyra om sina närmaste angelägenheter. Vid 1228—1830 årens riksdag väcktes inom. ridderskapet och adeln motion om hushållssällskapernas förvandling till municipalråd. Vid 1834—1835 årens riksdög utarbetade den om fosterlandet högt förtjentc grefve C. G. Spens, då ledamot af konstitutionsutskottet, ett af utskottet framlagdt förslag till inrättande af landskapsting, hvarur sedan representationen vid riksdagen borde utgå. Vid samma riksdag väcktes inom presteståndet ett förslag att af hushållssä!lskaperna bilda municipalinrättningar och inom borgareståndet förslag om kommunalstyrelse så väl för socknarne som för länen. Följden häraf blef, att ständerna uti en underd. skrifvelse begärde, att Kongl. Maj:t måtte infordra sakkunnige mäns yttranden om införande af en ordnad kommunaloch munipalstyretse. Inom regeringen omfattades frågan då med intresse. Landshöfdingen i Elfsborgs län afgaf ett förslag till menighetsstyrelse för socknarne och länen, hvilket Kongl. Maj:t lät på statens bekostnad trycka, och Kongl, Maj:ts samtelige befallningshafvande anbefalldes att deröfver meddela utlåtanden. Dessa blefvo sedermera, jemte anmärkningar af d.v. statssekreteraren Danckwardt, öfverlemnade till den år 1838 förordnade s. k. fattigvårdskomiten, som utarbetade förslag till socken-, häradsoch länsnämder. Vid den märkliga riksdagen år 1840 blef ett förslag af lagoch ekonomiutskotten framstäldt till lag icke blott för sockenstämmor och sockennämd, utan ock för häradsoch länsnämder. Rikets ständer blefvo likväl icke ense i afseende på de senare, utan hemstälde endast förslaget angående de förra till Kongl. Maj:t. I anledning häraf utfärdades kongl. förordningen af den 29 Augusti 1843 om sockenstämmor och sockennämd, som utan tvifvel äfven med sina vrister visat sig leda till både ordning och mera lefvande intresse, än förut, för kommunens angelägenheter. Besynnerligt nog har allt sedan 1844 intet annat i denna vigtiga fråga blifvit tillgjordt, än den organisation af sockenstämmonämden för Stockholms stad, som genom kongl. förordningen den 16 Mars 1817 bragtes till verkställighet. Väl hafva vid alla efterföljande riksdagar förslag om en mera utbildad kommunalstyrelse blifvit väckta, men längre har det icke kommit. Vid senaste riksdag affärdade ekonomiutskottet de då väckta motioner med den vanliga frasen, att man icke borde inrätta kommunalmyndigheter, då man inom landet saknade den kommunalanda som åt denna inrättning skulle gifva lif, samt at: let afsedda ändamålet skulle kunna vinnas genom de redan befintliga sockennämderna och hushållssällskaperna. Dessa skäl tarfva ingen vederläggning. Då mar ar om hushållssällskaperna och anser dem kunn: a till länsnämder, vet man icke, eller snarar. man icke veta hvad kommunalstyrelse är. Hushållssällskaperna kalla sjelfva sina medlemmar och hafva således ingen slags befogenhet att representera länet. Det har också visat sig att regerin