Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 3

GQ. Bydin. Bref från ea svensk I Amorika, Chicago ult. Maj 1857. Jag omnämde i mitt bref från S:t Louis, attistaden Memphis en då färdigblifven jernväg blifvit högsen invigd. Deuna, jernväg, som går från Hanssippi till S:t Joseph vid Missouri, geskär denna stat på en längd af 200 miles — en för hvars verkställande regeringen gjort en doiion af 600,000 acres land af den ypperligaste bevffenhet. Denna sträc allenast i på lätt odlad jord, utan , af vägens längd framz er en grund af stenkol. Uti tre landskap af banans närhet finnas, culigt t åtkomstenkolslager, eller tillrä kta 100,000 pr dag och 300 dagar på trenne åÅrudraden, som vill ända till Anne Domini jord, som jernvägsbolaget kommit i besittning ljes till invandrare till 3 å 35 dollars och , allt som den ligger nära vid jernvägen eller r, och det på så billiga konditioner, att ent !, betalas vid tillträdet och sedan !, årligen, änta af 5 proc. å det obetuita. I a vallbrottet nedlägges omedelbart efter den js eller turkiskt hvete, som gifver :de kornet, och i återvältan sås hvete, som lemuar rik skörd. Vanligen betalar redan första skördexa fullt ut hvad inköpssamman belöper sig till, sedan kostnaden för uppbrytningen, som r på ackord med sådane, som ensamt egna sig deråt, är afdraLotternas inhägnande, som är ett af säljarne rdt förbehåll, blifver, der skog icke finnes, kostamt, äfven om uppbyggande af nödiga hus. Då jag med min valice i ena handen och nattsäckey i den andra ämnade lemna hötellet, slog mig någon på axeln med tillrop: M:r P-—z! going to lavet Då jag såg mig om, var det general Harney. Vi skakade ännu en gång hand med tillönskan af en g resa och gingo, han till söder och jag till Han är en ovanligt reslig figur af mellan 6 å oats längd med ett väderbitet martialiskt utseendeg ter att hafva lemnat Mississippifloden, befann mig nu uti staten Illinois, en af Vesterns bördiste och mest blomstrande republiker. Resan gick på jernväg. Då vi tillryggalagt en sträcka väg, k jag att bland passageraregodset efterse min kofert, och fann till min stora ledsnad, att genom ett misstag af konduktören den var skickad söderut. retögrafen sattes genast i gång; emellertid var jag akad att qvarstanna der jag var till andra da1, hvilket, då denna punkt icke var någon station resandes förplägning eller logering, var högst genämt; enär jag var tvungen taga mitt herberge hos en irländare, som här hyrt ett skjul, provisionelt nredt till en indiansk restauration och tillhåll för jeravägsarbetare och ströfyande lösgods. Uppklättrad på en stege till loftet, fann jag de mest motbjudyude arrangemanger — der ett dussin de råaste er (irländare) tillbringar sina nätter, nu rökande i kritpipor och druckne spelade kort, sjöngo och smellan svuro och grälade. En tunn brädvägg skilde denna sofsal från en vrå af vinden, der ett par öppningar på väggen gåfvo ljus och luft,och der en halmbädd var förbehållen gentlemannen. En bädd på golfvet vid andra väggen af detta sofrum, hvars set var genomskinligt med lösa bräder, väckte min appmärksamhet, då jag förbehållit mig ett enskilt so:rum. Min förekommande värd lofvade dock, att en skulle få intaga denna plats. Att tillbringa natten under bar himmel hade endast tjenat att iäraga mig mera uppmärksamhet af detta band och mindre säkerhet; jag måste således finna mig i mitt Besluten attmed ett vaksamt öga och skarpt yra möta hvad som kunde komma, sysselsatte jag mig att genomläsa medhafde tidningar och gick att med kläderna på och min valice under hufvudet öfverlerana mig i Morphei armar. Sent omsider kommo miua sofgrannar uppraglande till sitt sofställe, der lc en hel timma fortsatte sina ej särdeles harmoniserenader. Allt. förlorade sig dock slutligen i rosslande snarkningar. FEfter att hafva sofvit ett par mar, väcktes jag af något, som i mörkret rörde i mitt rum på den förut omnämda halmbädden. sökte efter min lampa och svafvelstickor för att ljus i saken, men fann båda borttagna; hvarpå cs med ett hopp var pi benen att undersöka stället. fann då en utmerglad varelse med långt skägg tofvigt hår resa sig från bädden. På tillfrågan, d han hade i mitt rum att göra, svarade han: as är mycket sjuk, min herre, och de som ligga i wdra rummet körde ut mig derifrån, och jag hade ke annat val än att taga min tillflykt hit. Manaens utseende tycktes hesanna hans uppgift, och s gick åter till hvila, den jag ostörd njöt tills soien gick upp, då jag gick ut i den friska morgonen utt ströfva omkring i den herrliga nejden, tills jag örde jernvägsträngen nalkas. Der fann jag min åter och fortsatte med denne trogne vän, som ljt mig omkring 6000 miles sedan jag lemaade Springfield, resan vidare åt norr. På min resa genom Illinois har jag nu sjelf sett de största och vidsträcktaste prairies (frodiga ängsöknir) i Amerika. I hela Europa finnes ingenting derjemförligt: endast i Rysslands södra provinser, mare Svarta bafvet, finnes någonting dermed jemgt, som förklarar möjligheten af de sagolika Wosnosenska höstackarne. En genom Illinois icke längesedan anlagd jernväg, ill hvars byggande federalregeringen skänkt 2,000,090 nanland då ännu vild mark, genomgår åtskilliga af lessa prairies. Likasom man på sjön vid solens uppag har en obegränsad horisont, så är det ock här n obegränsad grässlätt som möter vårt öga, utan (brott af berg, kallar eller träd, icke en gång en mecke, Vid trängens framilande framträda, likasom hafvet, topparne af ett skogsbryn eller taken af tionen likasom sväfvande i luften, tills kommen närmare dess skarpare konturer visa sig. Det meteorologiska fenomenet fata morgana, somvisar sig på