Aftonbladet – 12 januari 1858, sida 3

Hr Lallerstedts motion i kommunalfrågan. Menniskans trefnad, hennes väl eller ve beror af hennes närmaste omgifning. Hembygdens företräden och olägenheter hafva derföre ett stort inflytande på fosterlandskärleken. För arbetaren och näringsidkaren — och alla äro vi på ett eller annat sätt arbetare — äro rättsförhållandena inom boningsortens trängre krets af en utomordentlig vigt. Kommunen är den enda samhällsform, som är så naturlig, att, hvarhelst: menniskor lefva i hvarandras gemenskap, der uppstår en kommun. Af menniskor danas republiker och konungadömen, men kommunen uppstår af sig sjelf. Liksom i de allra flesta fall den enskilte mannen är den bäste domaren öfver sitt eget intresse, så kan icke heller någon makt utom kommunen så förebygga olägenheter och framkalla förmåner inom kommunen, som hennes egna upplysta medlemmar. Om sanningen häraf medgifves, och hon lärer ej kunna bestridas, så måste man äfven erkänna fördelen af att sammanföra medlemmarne i en mindre krets till ett jelfständigt koggmunalsamfund. Men liksom den enIte, om han än aldrig så väl urskiljer sitt sanna bästa, icke kan verka derför utan en viss grad af frihet, så blir äfven kommunen, snart sagdt, en död kropp utan kommunalfrihet, d. v. s. rättigheten att fritt och utan band från statens högre myndigheter bestyra om kommunens inre angelägenheter. Kommuner finnas öfver allt, men kommunalfrihet är sällsynt. I Sverge utgör-hvarje socken på landet, hvarje stad, hvarje härad och hvarje län ett naturligt kom