Aftonbladet – 12 januari 1858, sida 3

jemförelsevis ringa kostnad och motstånd skrida till utförandet, så erfordras blott en telegrafdepesch ifrån vinterpalatset eller från Kreml, för att mot Kina sätta i marsch två samtidigt anländande ofantliga och tappra hörar — en mandschuisk ifrån nordost och en mongolisk ifrån nordvest, utan att någonting i Petersburg eller Moskwa antyder hvad som sker, emedan ingen ibland Rysslands europeiska garnisonsorter behöfver för ändamålet blottas på en enda man; och utan att man i London eller Paris, när man ändtligen der hinner få kunskap om saken, förmår att derifrån eller ifrån Indien, Siam, Australien eller Nordamerika störa detta eröfringståg på Högasiens aflägsna och för alla andra länders härar oåtkomliga fält. Att sjelfva kinesarne icke mäkta sätta sig deremot mera nu än fordom, äfven om de kunde bringas att nyttja europeiska vapen och underkastas europeisk disciplin. derför lemna kinesens oföränderliga lynne, fördomar och vanor en säker borgen. Notisen om kalkasmongolerna var alltså ett ganska träffande svar på notisen om de tilltänkta kustfästena i norra Kina, Under rubriken Rysk annexation i Asien gs äfven i Newyork Tribune mot slutet at förra året en uppgift om kalkasmongolernas underkastelse (submission) under Ryssland. Det nordamerikanska bladet tillade härvid: Bekräftar sig denna nyhet, så är den en ibland de märkv ärdigaste på många år. Frågorna om den skandinaviska föreningen och om den moldauiskt-wallachiska föreningen, hvarmed diplomaterna sysselsätta sig, betyda litet i jemförelse härmed. Skulle Ryssland. under Kinas närvarande svaga och förvirrade tillstånd, verkligen hafva fått makt öfver kalkasmongolerna och deras land, så är fältet öppet för en omätlig tillväxt i samma riktning, och utgående på eröfringen af sjelfva Kina. Ledda af rysk statskonst och krigsvetenskap, skulle de krigiska och företagsamma mongolerna, en gång bragta i rörelse. blifva tjenliga redskap för underkufvandet at mellersta och södra Asien. Ingen europeisk mellankomst skulle härvid uträtta någonting. och ingen asiatisk makt är i ställning att motstå dem. Förberedelserna till hvad som nu börjar utveckla sig kunna föröfrigt spåras flera århundraden tillbaka. Så gammal är åtminstone grundliggningen af det ryska s. k. klostret i Peking, egentligen ett slags seminarium för ryska missionärers och embetsmannakandidaters inöfning i Kinas förnämsta dialekt såväl som i kinesiska seder och ceremonier. Under tiden, eller åtminstone i 170 år, har handeln emellan Ryssland och Kina gått igenom Kalkaslandet. Söderut, emellan Kalkaslandets hufvudstad Urga Koren och kinesiska provinsen Schensi, konvojeras karavanerna af kalkasmongoler. Norrut, emellan Urga Koren och ryska gränsen vid Majmatschin och Kiachta, gå karavanerna inom sjelfva Kalkaslandet, långsåt Tulas och Orkons floddalar, till Selengas dal, och genom denna dels landvägen, dels på fartyg — i senaste tiden på ångfartyg — öfver det präktiga alphafvet samt långsåt Angara till sjelfva stapelplatsen för nordöstra Asiens handel och hufvudstaden för dess styrelse, residenset för östra Siberiens generalguvernör, ! det eleganta Irkutsk, som med sina ståtliga hus, gator, trottoarer, varumagasiner, handelsbodar och fabriksanläggningar, sina ekipager och sin lyx tyckes förflyttadt omedelbart ifrån det civiliserade Europa till den vackra Bajkaltrakten, Rysslands Schweiz. Man finner der fiera högre och lägre undervisningsanstalter, och bland andra äfven för mongoliska, mandschuriska och kinesiska. Sedan år 1851 har Siberiska. Afdelningen af Kejserliga Ryska Geografiska Samfundet äfven varit förlagd dit och fortfarande utgifvit geografiska, geognostiska, naturhistoriska, statistiska och merkantila upplysningar öfver dessa vidsträckta trakter. 2