Aftonbladet – 12 januari 1858, sida 3

for alt Inse svarets betydelse mäste man hafva i minne hvad de nyaste forskningarne öfver kalkasmongolerna upplysa. Till det pålitligaste härom torde knnna hänföras hvad Huc:och Gabet omförmäla i deras stora verk öfver Mongoliet, Tibet och Kina. Få europåer hafva varit i bättre tillfälle attsamla säkrare underrättelser der i trakten än dessa begge franska missionärer, hvilka för omkring 10 år sedan lemnade Kina, efter att der, såväl som i Mongoliet, Mandschuriet och Tibet hafva irrat omkring i alla riktningar och under alla för olika tillfällen lämpliga förklädningar, samt lärt sig tala och skrifva Pekingsdialekten, mandschuiska, mongoliska och tibetanska fullkomligt. I Mongoliet och Tibet redo de omkring, kostymerade som lamamunkar, samt qvarstannade och studerade emellanåt i lamaklostren; eller rättare klosterbyarne, der de kallades Lamer från Vestra FHimmeln och beundrades för sin ovanliga lärdom. I nomadernas tält voro de lika välkomna för sina medicinska kunskaper, som vördade för sin andliga drägt, Då deras sändning åsyftade ingenting mindre än att förvandla sjelfva Dalai lama till vasall under Rom och med ctt slag omskapa alla tjenande lamer till katolska prester, kort sagdt att lägga hela Mongoliet, Tibet och Mandschnriet, jemte en stor del af Kina och det asiatiska Ryssland under påfvens andliga välde, så måste de bland annat äfven söka utforska de till eröfring utsedda stammarnes politiska förhållanden. Med kalkasmongolerna funno de sigi detta hänseende minst belåtna och anade redan då deras gryende tillgifvenhet för Ryssland. Kalkasmongolerna tro sig samtligen härstamma i rätt nedstigande led ifrån Dschingis kans harem i Karakorum, och anse sig följaktligen för sjelfva gräddan och adeln ibland de 3.500,000 mongoler, som hittills räknats till Kina. De öfriga mongolerna tillerkänna dem utan motsägelse detta bördsanspråk, som ej heller. saknat inflytande på kalkasmongolernas lynne och seder. Medan de öfriga mongolerna nu mera hunnit helt och hållet återförvandlas till fromma och fredliga horder, och icke begagna vapen till annat än strid emot rofdjuren och till jagt, samt oaktadt sin fulländade färdighet såsom ryttare sakna all krigisk hållning, äro kalkasmongolerna stolta och brusande som spanjorer, befinna sig nästan beständigt under vapen, och sysselsätta sig icke ensamt med boskapsskötsel, utan äfven med jordbruk, handel och framförallt med konvojerandet af handelskaravaner. Huc och Gabet påträftade dem som oftast i sistnämda egenskap, och slöto sig gerna till dem vid den icke alltid trygga färden på vissa karavanvägar. Deras lefnadssätt har gjort dem till de mest bildade bland alla mongoler och till de enda hvilka kinesen icke vågar preja alltför uppenbart. Medan han föraktar andra mongoler såsom barbarer, kryper han för en kalkasmongol mer ödmjukt än för en mandarin; och då man erinrar sig vanans makti Kina, så finner man redan häraf huru passande kalkasmongolerna skulle vara såsom underbefälhafvare i en mongolisk armå, under ryskt öfverbefäl. — Brist på disciplin kan icke komma i fråga i en dylik armå, emedan alla andra mongoler erkänna kalkasmongolera såsom födda till. deras befälhafvare i krig; och när de ej sällan, efter afhörandet af någon kringvandrande minnessångares föredrag om mongolernas fordna fältlif, hänföras att i en dunkel framtid motse ett nytt segertåg i Kina, föreställa de sig alltid kalkasstammen — Dschingiskaniderna — såsom tågande il spetsen, för att anvisa väg åt de öfriga. Korti. sagdt, hvad härtill saknas är icke anförare för underordnade härmassor, utan ledare för det hela. Dertill kan dock svårligen deras nuvarande öfverstyrelse begagnas; hvilken är fromt teokratisk, likasom i Tibet. I Urga Koren residerar nemligen hela det kinesiska Mongoliets stor-lama, och hans tempelresidens derstädes omgifves af en klosterby, befolkad med uppvaktande, tjenande och arbetande lamer. Denna by, som ihvardagslag bebos af omkring 7000 invånare, ser sin folkmängd tjugodubblad vid högtiderna, då, på urgammalt vis, religionsståt och marknadsbestyr omvexla med hvarandra. Äfven ifrån Ryssland ditströmma då en mängd lamadyrkare, medförande marknadsgods i stora partier, och såsom bytesmedel ser man ryska rubler lika allmänt som kinesiska te-teged, det annars vanligaste myntet i hela östra Asien. Men om stor-laman i Urga Koren icke kan anföra hrar, så kan han likväl sätta dem i gång, under passande befäl af andra. Han har gjort så förr, till verldens häpnad, och kan göra så om igen. Han är sjelf, enhgt lamaitisk tro, en lefvande gudomlighet, cn åskådlig uppenbarelse i köttet af gudomen, och dör aldrig; när hans för tillfället valda menskliga form förfaller, flyttar han blott i en ny. Huc och Gabet mötte på sin resa till Tibet, för omkring 11 år sedan, den då i Lassa nyss invigde storlaman för Urga Koren; det var en 18-årig yngling, som hade blifvit uppfostrad i Lassa och nu tågade i en storståtlig karavan till sitt framtida residens i Kalkaslandet. Han var född i en aflägsen bondkoja i vestra Tibet och hade såsom femårigt barn gifvit sig tillkänna, precist fem år efter den förre Koren-lamans frånfälle — eller flyttning, som det heter. Huru detta underverk går för sig, söka väl de katolska missionärerna att förklara; men för en larnaist är det en troshemlighet, hvarvid han tager sitt förnuft till fånga; likasom han icke ser någonting motsägande uti att flera stor-lamer lefva samtidigt och på olika ställen, t. ex. den förnämsta eller Dalai lama i Tibets hufvudstad Lassa (Andestaden) och ett par andra i Butan, oberäknadt den i Urga Koren, och några flera, som Huc och Gabet påträffade; man kunde på den tiden räkna minst fem personer i den lamaitiska gudomen. Det är denna lamaiternas lätthet att tänka sig gudo lmann SANN I kdb a JAR AA TD