Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 2

säkra, erhålla obetingadt årsräkning, och, det märkligaste af allt, detta sker utan någon skilnad i priset på de varor, som tagas i Januari och för hvilka köpmannen således sjelf måste betala tolf månaders ränta innan liqvid erhålles, och de, som köpas i slitet af Dejcember några dagar innan liqvid skall ske. Jay insändaren känner ganska solida minutörer, bland de mest ansedda här på platsen som, när. fruar, hvilka handlat hos dem, velat-genast betala, sjelfve frågat: Går det inte an att skrifva upp det, så torde jag få äran af flera besök och vid årets slut få till godo litet mer på en gång? När mån besinnar, huru lätt det kan hända att en sådan köpmannens gäldenär dör eller kommer på obestånd innan nästa årsskifte, så är det klart, att denna oordning i handelsvanorna icke kan leda till annat än förlust, och det är knapt något tvifvel att man i detta missbruk — jemte naturligtvis ofta ett lefnadssätt öfver tillgångarne hos många nybakade minutörer, som öppna det ena året och: få slå igen det andra — kan spåra en af de förnämsta orsakerna till att så få minutörer, jemförelsevis till hela antalet, komma till någon riktig bergning, och att blanddessa få den allrastörsta delen består af dem, som företrädesvis inskränka sig till skontant handel. Mycket vore ännu härom att säga, men det anförda torde vara nog såsom antydning af de hufvudsakliga fördelarne af den öfverenskommelse, som blifvit träffad af köpmännen i Örebro, och hvilken torde kunna helsas :åsom en ljusning och skymt till något bättre ifrån det hittills rådande oefterrättlighetssystemet. Lika helsosamt kan man anse det beslut, scm manufakturisterna en gros öcK sidenfabrikanterna fattat om inskränkning af tiden för kredits beviljande, och det är endast att beklaga att de förstnämde ansett sig icke kunna taga steget ut på en gång, ehuru ins. hört, att beslutet skall innefatta, att från 1859 ärs början krediten skall förkortas till 6 månader äfven å deras sida. Det behöfver icke urprepas, såsom varande allmänt kändt, till hvilka oerhörda missbruk tolfmånaderskrediten kommit att leda, då ej blott betalningen ota fördröjts utöfver förfallotiden till 13 å 18 månader, utan också under tiden så mår za fallissementer inträffat, att förlusterna i göla är måst beräknas till 3V, a 4 procent, i mindre :goda till 6 procent och för sistlidet år kanske till minst 9 procent å försålda varibeloppet; en förlust, som således antingen måste afskrifvas på kapitalet eller också rsättas genom en så mycket högre beskattni.ig uti sjelfva prisberäkningen på dem, som lL:etala ordentligt. Forskar man efter egentliza orsaken, hvarföre ett så ruinöst eller åtminstone för allmänheten så ofördelaktigt system vidhållits, så visar det sig lätt, att den varit ingenting annat, både i grossoch minuthandeln, än den mest kortsynta afundsjuka mot konkurrenter och inbillning att gencm långa krediters beviljande afhålla köpare utt gå till någon medtäflare. Det har sett ut som om köpmännen dervid likasom med flit velat blunda för det ögonskenliga faktum, att när alla gjort på samma sätt, emedan den ene trott sig böra följa med den andre i kredits beviljande, så har ingen dragit vinst deraf, utan endast en allmän osikerhet uppkommit. Af de nu vidtagna åtgärderna följer deremot, för att sammanfatta förhållandet så kort som möjligt, att den konsumerande allmänheten, som förut till en stor del lefvat på kredit, som tvungit minutören att söka lång kredit hos grosshandlaren, och i sin ordning nödgat grosshandlaren att anstränga sig för att underhålla ett förlagskapital öfver egna krafter samt slutligen anlita blancokredit i utlandet, när andra utvägar trutit — att, säga vi, den konsumerande allmänheten vänjer sig bättre att rätta munnen efter matsäcken. Minutören, som får in penningar för sina varor, behöfver obetydligt skuldsätta sig, men manas tillika till stor flit och sparsamhet, ordning och tillsyn öfver sin handel, än i många landsortsstäder hittills beklagligen varit händelsen hos ett stort antal. Hvar och en blir mera sin egen förläggare för dagens behof,; och slutresultatet skall blifva, att kanske icke alldeles så många minutörer uppstå, men bankruttörernas äntal skall minskas i ännu ojemförligt större och helsosammare proportion, och det verkliga förtroendet och den sanna krediten tillväxa, om det också icke kan nekas, att öfvergången kommer att kräfva någon uppoffring. X.X. E. M:t har den 18 sistlidne December heviliat att vuttarlioara undaretäd af ANNAN rdr hlen fö